Chicago

Nu är jag hemma igen efter fem dagar i Chicago på American Heart Associations årskongress. För min del var det också första gången jag var i USA. Det var lustigt, för USA var precis som jag förväntade mig (men med lite färre grönsaker till maten) - och det är inte ofta man reser någonstans och känner så. Till och med den amerikanske engelskan lät "rätt" (kanske pratar de riks-amerikanska i Chicago?). Kulturkrocken blev betydligt mindre än när jag var i Japan för några år sedan.
 

Dag 1:
Ägnades åt att resa. Vi tog oss från Umeå till Arlanda, vidare till Kastrup och därefter till O'Hare och Chicago. Väl framme på Hilton Chicago, vårt hotell under vistelsen i Chicago, bjöds det på middag (svensk tid runt 4 på natten så jag var glad att jag övat på sena middagar med spexet). God mat var det med sallad till förrätt (med bacon förstås "vegetarisk med bacon" så att säga), kött och potatismos till varmrätt och chokladcheesecake till efterrätt. Därefter stupade vi alla i säng och sov gott (jag) inte så gott (min reskamrat). Rummet var riktigt lyxigt med två (!) breda sängar och två badrum med badkar (lite överdrivet kan tyckas) - kan tyckas lite extra onödigt eftersom vi inte behövde dela rum..!

Dag 2:
Jag vaknade relativt utvilad strax innan klockan ringde vid sjusnåret, steg upp och gjorde mig i ordning. Frukosten bestod för min del av äggröra och bacon (slurp!), bröd, färsk frukt och creme fraiche (?!) samt apelsinjuice och kaffe - vi lärde oss raskt att det där med grönsaker, det är inte så amerikanskt... Därefter bar det iväg till kongressområdet med de shuttlebusses som gick var 10-20 minut hela dagarna. Kongresshallen, McCormick Place, var gigantisk med flera stora fontäner (vilket i och för sig gjorde att större delen av kongressområdet luktade simhall eftersom vattnet var så hårt klorerat)!

Utställningsområdet var även det enormt, och det var mycket pengar investerade i varje monter. Jag investerade i ett nytt (snyggt) stetoskop, och passade på att klaga på att det inte finns bra stetoskop i fina färger (jag valde det som hette chocolate, när det nu inte fanns något rosa ;)


Jag upptäckte (sent, jag vet), Starbucks - min favorit blev Cinnamon Dolce Latte.


På kvällen bjöds det (igen) på trerätters middag, denna gång på en italiensk restaurang. Sallad (med blue cheese-vinägrett), mozarella,  inlagd vitlök samt bröd till förrätt, långkokt revbensspjäll och potatismos till varmrätt och äh, ja, jag minns inte riktigt vad efterrätten bestod av. Inget som gav mersmak uppenbarligen ;)

Dag 3:
Såg ut som dag 2, förutom att middagen var annorlunda. Denna gång var det en mexikansk restaurang med nachos, guaccamole och salsa till förrätt (och olika sorters sangria att dricka till). Till varmrätt var det en liten buffé med underbart god och kryddig fisk med ris, kyckling med örttäcke och gott grillat kött, som tillbehör ugnsstekta grönsaker och ugnsstekt klyftpotatis. Efterrätten var en trevlig citronkaka, om jag inte missminner mig.

Dag 4:
Jag tänkte ta lite sovmorgon, men råkade ställa klockan en timme för tidigt... så morgon blev det ändå 06.30... Jag skolkade på förmiddagen och gick ut på stan i stället, vädret var soligt om än blåsigt och kallt, jag fotade, tittade på folk och i butiker. Jag kom hem med julklappar åt både myrmamman och myrpappan och handlade dessutom lite julgranspynt åt oss själva (eh, ja, det är en tradition för mig att köpa julpynt utomlands och ta det i handbagaget hem, det är precis så osmidigt som du tänker dig ;) - bra pris och så fina julkulor! Jag handlade också presenter åt M, en tröja (jag vet, boring) och ett iPhonefodral (extra användbart nu när hans telefon är på lagning ;). Åt mig själv blev det en ny parfym från Sephora. På stan konstaterade jag att min accent gav upphov till en del frågor, att det (tydligen) inte är självklart att man vill ha ost bara för att man beställer en "steak and cheese" och lärde en expedit på Lush säga hej på svenska. Chicago är känt för sina parker och en av dem låg utanför vårt hotell, så där strosade jag runt på förmiddagen och träffade Piff, Puff och deras 20 kusiner (min lycka var total när jag såg en ekorre, sedan såg jag att det fanns ett halvdussin till runt omkring...).


Sedan gick jag ned till Lake Michigan som sannerligen är en enorm insjö, tyvärr gick det inte att känna på vattnet (men det var säkert kallt):



Till eftermiddagspassen var jag tillbaka på kongressen och stannade där till de var slut, sedan var det middag på en ny restaurang, denna gång bjöds det också sallad med blåmögelost och bacon till förrätt (jag anar en trend), underbart god filet mignon med mashed potatoes (jag anar två trender) och till efterrätt en torr kaka med jordgubbskompott till, som vanligt bjöds det vin till maten (eller klorsmakande vatten. Urk).

Dag 5:
Sista dagen. Jag och min kollega var uppe tidigt och stack iväg till föreläsningarna efter frukost och utcheckning. Sista dagen slutade föreläsningarna tidigare, det var inga utställare kvar och rätt lite folk (förutom de asiatiska deltagarna som höll ut in i det sista :), vi smet ytterligare lite tidigare och gick en sväng på stan, i väntan på transfern till flygplatsen. I tillägg till parfymen som jag köpte dan innan så köpte jag även en helt ny Stephen King-bok till mig själv (för jag hade redan läst ut de två svenska pocketböcker jag införskaffade på Arlanda) samt ett par mörkblå jeansleggings från Levis (men oj vad de färgar av sig!). Vi fick också se Chicago by night, en vacker stad med alla de upplysta höga byggnaderna (fast jag tänker på energiförbrukningen jag...).


Chicago var för övrigt en oerhört smutsig stad, när jag tvättade ansiktet på kvällen så blev min (vita) bomullsrondell alldeles grå... Tänk att leva hela sitt liv där, det känns inte hälsosamt!

Föreläsningarna höll på till 18.45 varje kväll och jag var kvar tiden ut (men tänker inte tråka ut er med föreläsningsinnehållet ;). Överlag var föreläsningarna bra, det märks att amerikaner är betydligt mer vana att tala än sina europeiska kollegor. Dessutom talade de ju en utmärkt engelska vilket var skönt (men lite synd om dem som inte gjorde det, de fanns också och då ville man knappt stanna och lyssna *skäms*). Däremot kan man nog säga att en del drog sina slutsatser lite långt eller inte underbyggde dem helt med sin statistik... (Den lilla petmostern i mig har talat). En sak från föreläsningarna som är värd att nämna är att Hjärt-Lung-Räddningen firar 50 år i år.