på måndagen rivstartade kongressen och således också vi. Jag var lite extra engagerad just denna dag eftersom jag hade min muntliga presentation på eftermiddagen. När man var speaker fick man ett snyggt gult klisterband där det stod just "speaker" på sin namnbricka - mycket snofsigt. Presentationen gick sådär, jag hade för en gångs skulle (första och sista!!) skrivit ned vad jag skulle säga, och det var inte min stil. Det fick mig att staka mig hela tiden... nej, jag är verkligen mer en improvisatör. Nåja, då vet jag ju till nästa gång!
Kvällsvy i Osaka:
På kvällen gick vi ut och åt sushi på rullband. Ett löpande band med sushibitar slingrade sig genom restaurangen och det var bara att plocka åt sig det man ville ha. Ett fat (med en sushibit) kostade 5.60 kronor. Vi lärde oss alla snabbt att sushi i Japan smakar som sushi hemma, men att det bara är "main stream-sushin" som tagit sig hit. Vita prickar i slem med paprika och hela bläckfiskar var några av de mer exotiska sorterna.
Sushi i långa banor:
Dag fem liknade i stort dag fyra, dock beslöt vi oss för att pröva läkemedelsluncherna (läs: gratis mat) - och den serverades i en låda med nio fack. Mycket vackert men inte så gott. I samband med detta grundlades en teori om "japansk mat", ser ut på ett sätt, luktar på ett sätt, har en (någon slags, förhoppningsvis) - konsistens, men det hänger inte samman och har ingenting med smaken att göra. Denna teori visade sig med tiden ha en hel del med sanningen att göra faktiskt.
På kvällen var det stor galamiddag, och jag och kollegan B klädde således upp oss i galastassen, bara för att mötas av buffé (igen, och tyvärr inte alls lika gott som på mottagningen i samband med registreringen) - inte heller fanns det bord att sitta vid. Champagnen (det mousserande vinet?) var gott och rikligt - men det var det enda som var det, maten räckte inte, inte heller efterrätten. Det är inte välordnat när det är "först i kön får mat" som gäller (och inte uppskattat heller, åtminstone inte av mig). Inte var det någon underhållning heller, eller, 74 japanska barn spelade fiol (Suzuki-metod-elever, för er som är bekanta med denna), och de var väldigt duktiga. Jag hade dock föredragit "fin" middag, bord att sitta vid och dans - i alla fall med tanke på namnet på tillställningen och priset på (det uteblivna) kalaset. Efter detta gick vi till en klassisk japansk restaurang där vi inte förstod menyn, servitrisen inte förstod oss och vi inte förstod servitrisen. Vi lärde oss dock att man inte ska säga "ett" när det rör sig om kycklingspett, för då får man just det, ett spett =).
Annars brukar vi på kvällarna göra vårt bästa för att beblanda oss med den inhemska befolkningen (med dåligt resultat, de flesta av oss är en dm längre - minst - än alla andra) och dricka öl (inte jag, jag gillar inte öl =/). Vi provar också saké på en bar (?) där ägarna har gummistövlar på sig. Saké smakar, tja, nästan ingenting och är ganska alkoholsvagt (inge fördelar alls med andra ord ;).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar