Långresa

Nu har vi hämtat nya bilen, som går under namnet "Bullet" (inte uttalat som ammunition utan som "Gullet", fast med B då). Vi är hittills väldigt nöjda, så lättkörd och skön att åka i!

Resan ner med tåg till Stockholm gick bara bra, Pytten ägnade sig åt bebisaktiviteter (åt, sov, bajsade ;). Maken och jag gjorde ungefär detsamma (lägg till ammade för mig och bytte blöjor för maken så vet ni). Väl framme, 30 minuter sena (eftersom tåget behövde vändas i Gävle?) åt vi lunch på Centralstationen, och tog sedan bussen till Värmdö. Bilfirman låg alldeles intill busshållplatsen så det var väldigt smidigt. Väl där fick vi syn på vår bil och så småningom förstod även försäljaren vilka vi var (vi var ju inte så eleganta, och ganska överlastade med saker dessutom, så vi såg nog lite suspekta ut). Han gick igenom bilen och alla finesserna noggrant (som tur var, för våra intruktionsböcker är på tyska...) och vid 16-tiden bar det iväg norrut igen. Pytten grät otröstligt vid ett par tillfällen (där det förstås inte fanns någon parkeringplats...) men det gick överlag bra. Vi stannade hos mina föräldrar över natten och körde sedan vidare hem. Ett riktigt äventyr för småbarnsföräldrar ;)

Det här var resans soundtrack:

Så här peppad var somliga vid 5-tiden på morgonen (vi andra var lite tröttare...):

Ny bil

Inte bara ny för oss, utan _ny_! Efter mycket funderande bestämde vi oss för att överge Toyota, trots att vi verkligen uppskattat vår Corolla! De är helt enkelt väldigt dyra, speciellt om man vill ha en nyare modell som inte gått så långt... Hursomhelst, vi har kikat på nya Opel Mokka, som har ett tilltalande pris och fyller våra behov (till exempel mitt behov av att våga vägra kombi trots att vi fått barn och ändå få plats med barnvagnen ;). Vi talar med försäljaren på Opel i Umeå och åker dit för att provköra på tisdag, efter BVC-besöket. Vi blir mycket förtjusta i bilen - den är skön att sitta i och fantastisk att köra (kan ju hända att vår 16 år gamla bil skulle kommit till korta i jämförelsen oavsett vilken vi (nyare) bil vi provkört, men vi gillar faktiskt inte min pappas bil) och så går vi in för att beställa. Då visar det sig att Opel fått mycket fler beställningar än förväntat och att leverans av nya bilar är tidigast i september-oktober! Eftersom vi gärna vill ha en bil med klimatanläggning före sommaren, för att vi ska kunna åka någonstans med Algot. (Att vår nuvarande bil är dålig på kyla, lärde vi oss den hårda vägen (110 mil E4) i somras - när det inte ens var sol!)

Försäljaren gör sitt bästa för att skaka fram den variant av bilen vi vill ha (det finns 4wd, och dieselbilar, men vi vill ha bensinmodellen), men hittar bara en i hela Sverige, och den vill firman inte sälja till oss, då de har någon annan kund på den. Han kollar med Opel Sverige, men det är enligt försäljaren kö på alla av rätt sort och inte troligt att vi kan få en från fabrik förrän 2014! Suck sa vi, jag blev oerhört besviken. Jag vägrar dock ge mig, och hittar flera när jag söker på Blocket! Skickar därefter iväg mail till ett flertal av firmorna (som alla svarar supersnabbt?!). Till sist får vi ihop ett bra pris på en bil i Stockholm, visserligen inte så snygg lack (färgmässigt alltså), men ändå. Nu är kontrakt skrivet och vi får hämta bilen den 30. Tjoho! Jag tror försäljaren här trodde att vi bara kunde tänka oss billigast lack, men vi sa bara att det var den vi helst ville ha. Nu fick vi dessutom dragkrok som vi vill ha. Tågbiljetter för oss alla är bokade - jag vill inte missa premiärturen!

Här är den (eller, inte vår förstås då):

Äh!

Tändningen på bilen la av, bara så där (eller, vi vet ju att vi inte använder rätt nyckel och att nyckeln i fråga börjar vara sliten, men i vart fall - kanske med andra ord snarare så att _nyckeln_ la av?). Hur som, nu står bilen på OkQ8 och väntar. Hmm, nytt försök i morgon.

Dagens tanke

- varför har så få bilar dragkrok nuförtiden?

Vardagsbekymmer

förutom att sambon åkte iväg på internatutbildning den här veckan (vilket väl framförallt är ett bekymmer för mig som tycker det är tråkigt) så har den senaste veckan kantats av små förtretligheter, som att persiennen i arbetsrummet plötsligt gick sönder (ja, plötsligt, de har väl suttit där sedan 70-talet när huset byggdes... :D). Ja, det går ju att byta ut den (men var köper man persienner egentligen?), och den hänger ner, så funktionen är ju intakt (men jag avskyr ju att ha persiennerna nere när det inte behövs). Dessutom har förardörren på (p)Ägget länge krånglat när man ska låsa/låsa upp, och nu strejkar det nästan helt. Man kan inte heller låsa inifrån och bara slå igen dörren, för då finns någon slags säkerhetsspärr som låser upp dörren (hmm, men den kanske går att stänga av? Mot google!). Jaja, i-landsproblem alltihop som ni hör!

Edit: efter att ha dryftat problemen med kollegorna på jobbet lärde jag mig att om man lyfter upp handtaget samtidigt som man stänger förardörren så förblir den låst. Sant och vist - det fungerar utomordentligt och bilen är nu låst!

Helgens öden och äventyr...

...började redan i fredags efter samtalet med CSN. Jag och sambon hade bestämt oss för att ta bilen ner till stan och passa på att uträtta en hel del ärenden. Så jag traskade glatt ut och satte mig bara för att upptäcka att bilen inte startade! *gråt och tandagnisslan* Något arg tänkte jag "jaja, det är ju inte så konstigt - det har ju varit så kallt, så batteriet har säkert dragit ur, det är ju faktiskt en ganska gammal bil. När sambon kom hem(traskandes) så tog vi bussen ner på stan och köpte en batteriladdare (den billigare sorten var för övrigt slut på Clas Ohlson), fixade den del av ärendena som inte innebar att det behövdes en bil, och åkte ganska nöjda hem. (Jag köpte en ny vinterjacka - visserligen vit, men ack så snygg - och lång. Äntligen kan jag vara utan överdragsbyxor utan att förfrysa rumpan!) För övrigt köpte vi The Legend of Zelda: Twilight Princess, som tröst eftersom vi fått åka buss till stan.

Sedan plockade jag ur batteriet (sambon höll glatt i ficklampan eftersom mörkret sänkt sig över parkeringsplatsen. Även om jag strategiskt nog parkerat under en gatlampa). Satte batteriet på laddning och tänkte "i morgon kan vi ta bilen till Ålidhem med all slalomutrustning". På morgonen startade bilen en gång (ja, naturligtvis satte jag tillbaka batteriet först ;) och sedan inte mer, så vi fick gå till Ålidhem. Därifrån åkte vi buss till Bygdsiljum, för en dag med slalomåkning - jätteskoj! (Fast lite obehagligt var det att åka lift igen...).

Hemma testade jag bilen igen, men den här gången hade en dörr stått på glänt, så batteriet var inte så bra längre (note to self, titta efter att alla dörrar är stängda). Plockade således ur det igen, och satte det på laddning. På söndag förmiddag pratade jag med myrpappan som var något förundrar över att den inte startade, och gav många goda råd (om hur man ska göra med sura motorer - svaret är inte att ge dem socker), som alla testades utan resultat. Jag beslöt mig för att vänta tills idag med att ringa förra ägarna. I morse, när jag inte kunde somna om beslöt jag mig för att testa om den andra bilnyckeln fungerade bättre. (Eftersom jag valt den som var svart, inte den gråa som alla andra använt - bara för att jag tyckte den svarta var tuffare *rodnar*). När jag varit en sväng på jobbet, för att sedan gå hem för att skriva på en hemtenta, så testade jag och bilen startade hur lätt som helst! *tjohoo*

För övrigt fungerar stereon mycket bättre efter att batteriet laddats - så det är ju bra!

Bil

Jag har köpt bil! Här är den! Den är inte alldeles vad jag vill ha - motorn är bara på 1.6 liter, jag hade helst sett att den var på 2 l, men man kan inte få allt. I övrigt har den gått drygt 12000 mil, varit felfri på alla besiktningar och är näst intill rostfri och väldigt snygg (det är faktiskt en viktig detalj på min bil) - ni ska få sen en bättre bild asap.

Myrmamman sa förskräckt - "Men den har ju gått jättelångt!" (för det var så, att när myrbrorsan (allmänt kallad Storstrumpa) inte svarade på mitt sms, beslöt jag mig för att ringa myrpappan för att be om råd - men han, han hade åkt till Stockholm för att byta bil! Jaja, sådan far sådan dotter ;). Hur som helst, min mor och jag har visst inte helt samma uppfattning om hur långt en bil brukar gå per år =). Jaja, jag (eller okej då, efter ett visst samråd med sambon) beslöt mig för att köpa den alldeles utan hjälp och är säker på att jag blir nöjd ändå - det ska bli såååå skönt att slippa gå överallt (eller cykla, eller - huh - använda Umeås lokaltrafik!). Nog för att det går riktigt bra att ta pulkan och dra hem maten med efter veckohandlingen, men bil slår ju faktiskt lite högre.

Innan jag får bilen ska de dock byta olja och lägga igen en liten skada i lacken på höger bakdörr innan jag får överta den, vilket enligt överenskommelse ska ske på onsdag klockan 15 *räknar minuterna*. Sedan är jag bilburen! Nu måste jag bara sätta mig in i (mindre roliga) saker som försäkringar, bilplatser och annat.