Ålidhem

där vi har slagit ner våra bopålar just nu (eller, snarare, det var väl den kommunala allmännyttans bostäder som en gång i tiden slog ned bopålarna?) är vackert. Nu lyfter nog en och annan gammal umeå-bo på ögonbrynen, men faktiskt, i ett tunt vintervitt täcke med frostklädda träd så är inte Ålidhem dumt alls. Det står sig faktiskt väl mot Nydalahöjd att promenera till centrum genom en allé av frostklädda björkar, omgiven av de andra invånarna som ger omårdet liv på ett helt annat sätt. Sedan kanske jag ändå inte riktigt vill hävda att 60- och 70-talets tegelstenshus är de arkitektoniskt mest utsökta byggnadsverk jag sett. Men jag trivs.