Rapport - Tysklands turnén

På fredagen den 8:e juni hade jag klokt nog tagit semester, och jag och M irrade runt på stan för att skaffa alla nödvändigheter. Jag försökte hitta ett par nya sandaler, men det gick inte. Efter stadsturen så åkte vi hem och packade, två väskor blev det, eftersom M ska hem till sin familj direkt efter Tyskland. Vid ett natten mot lördag satt vi så på bussen för färden söderut. Jag tycker att det allra bästa sättet att fördriva tiden i en långfärdsbuss är att sova, så det gjorde jag stora delar av tiden. Annars ägnade vi oss åt ljudböcker (ingenting för mig, det gick för långsamt och jag kan inte koncentrera mig på folk som pratar, det går åt mycket energi för att lyckas förstå sammanhanget - det är ju nästan som en föreläsning), prat, filmer, raster ("Nu har ni 45 minuter på er att beställa, få er mat, och gå på toaletten - en omöjlighet för mig som äter långsamt!) och så vidare ända ner till Würzburg i sydvästra Tyskland. Mellan Trellborg - Travemünde åkte vi dock färja, skönt att sova i en säng. Jag och M delade säng, och det blev ganska trångt, man lär sig i alla fall uppskatta att vår säng är 1.05 bred ;) Väl i Würzburg (där vi var strax efter 18 på söndag kväll) hade vi spelning direkt (eller klockan 19), på vårt vandrarhemm Windrath. Här är lite bilder därifrån:

Trumpetarna:


Scenbelysningen och flöjterna:


Saxsekt(ion)en:


Ingen rast, ingen ro, på måndag hade vi två spelningar (och inte så bra väder), på Stadtmensa på dagen och sedan på Torget i Wurzburg. Stadtmensa är den del av Würzburgs universitets campus som ligger nere i centrum, där framförallt icke naturvetenskapliga utbildningar håller till. Vi klarade oss från regn på mensa-spelningen och när det var dags att spela på torget sken solen (och det blev väldigt varmt...)

Bullmarksflickor, våra akrobater från Bullmark med omnejd, uppfödda på palt:


Näsflöjtsoli:


På kvällen åkte vi till en pub (wiengarten?) dit tyskar går för att prata svenska, och svenskar går för att prata tyska. Min tyska existerar inte (jag läste franska på gymnasiet - fast några kunskaper i franska vill jag inte heller påstå att jag har), så jag pratade glatt på på engelska eller svenska, vad som nu passade bäst. Vi fick en trevlig tysk flicka till bordet, som läste till läkare och troligtvis ska plugga i Umeå nästa vårtermin, så vi värvade henne raskt till Snösvänget! Min tyska förbättrades knappast, men vinet var gott! =)

Onsdagen var vår lediga dag, då det enda inplanerade var en vinprovning hos ett lokat vinföretag (eller vad det nu kan tänkas heta), Bürgerspital. Det är min andra vinprovning där, och vinet var lika gott den här gången också!

Nere i de djupa källarvalven, där också världens äldsta vin, 400 år, huserar:


Tyskarna är mästare på konstgjorda blommor (klart allergivänligt, till skillnad från all rökning överallt):


Vin nummer ett:

Vi köpte en kartong blandat vin (6 flaskor), några som vi provat under dagen, och några vars druvsorter jag minns från förra vinprovningen, så får vi sen vad vi gillar. Det känns väldigt roligt att kunna gynna företaget vi var hos, som är mycket trevliga att ha att göra med. Även om vi undrade lite vad de tänkte när vinprovarna var ett gäng ungdomar i 20-30 årsåldern. Fast vad vet jag, det kanske är en vanligt ålder bland vinprovare? =) Efter vinprovningen var det grillkväll, styrelsen ordnade tillbehören (jag är ju faktiskt sekreterar, vilket jag brukar glömma bort ;), vilket i år blev en pastasallad med olika dressingar till. Mycket uppskattat trots att åskan tvingades oss att steka vårt kött i stället för att grilla.

Torsdag var det återigen två spelningar, Mensa am Hobland (uppe bland bergen) samt på ett av våra favoritställen, en biergarten, "Time Out". Vi har en hel del fans i Würzburg som kommer och lyssnar på oss på alla våra spelningar, men i år slog vi nog publikrekord på Time Out, det fanns inte ens stolar till alla som ville lyssna! Vi lyckades spela ihop drygt 300€!

En saxofon med orkestern i bakgrunden:


Odé till publiken:


Time Out är väldigt mysigt när det mörknar på kvällen (eller, det är den väl hela tiden), men de tänder massor av kulörta lampor i hela trädgården. Tyvärr spelade vi inte så sent att det hann bli riktigt mörkt i år (för då brukar en dam längre bort på gatan ringa till polisen och klaga på att vi spelar för starkt! =):


På torsdagen spelade vi på Borgen - Marienburg - (som intogs av svenskarna på 1600-talet under 30-åriga kriget):

Det är brant, svettigt och jobbigt att ta sig dit, i år var det c:a 30 grader, och väldigt fuktig luft ute. Som ett brev på posten kom åskan sen på kvällen, men inte förrän vi avslutat Tysklandsturnéns sista spelning på Zollhaus som också var en biergarten. De var mer än generösa, och vi fick äta huset dyrast rätt, en schnitzel som måste ha varit c:a 30 cm lång och 15 cm bred, till det var det förstås pommes frites, men faktiskt också en god sallad (tyvärr var jag så hungrig när jag fick min att jag inte kom mig för att fota). I år lyckades jag överhuvudtaget undvika de riktigt tyska rätterna, som wurst av olika sorter. Det är jag enbart tacksam över, i år tyckte jag t.o.m. att maten var riktigt god (det kan ju förstås vara så att när det gäller annan tysk mat har jag vant mig nu =).

På fredagen var det dags att åka hemåt igen, den här gången åkte vi färja Kiel-Göteborg, och sov på underbart sköna Duxmadrasser, handlade riktigt billigt i shoppen (ny parfym till mig!) och kände att det var en bra avslutning på en riktigt rolig resa. M klev aldrig på bussen i Göteborg, och jag kände mig lite övergiven när vi åkte vidare. Vid halvtvå natten mot söndag var vi tillbaka i Umeå, och jag och D delade en taxi till Nydalahöjd.