Ensam

Känns konstigt att inte K är på väg hit när som helst. Att han kanske inte heller någonsin kommer att vara det igen. Han har ju praktik i F-stad nu (jag hoppas det går bra för honom) och sedan är han klar med sin utbildning. Vi vet (han vet) ju fortfarande inte om han vill vara tillsammans med mig, han (vi) ska försöka komma underfund med hur vi vill ha det nu när han inte är här. Känns tråkigt i vart fall - och ensamt. Jag saknar honom åtminstone.

Idag blev jag till sist klar med inmatning av ny data (från de uppföljda deltagarna i studien). Fast min handledare måste vidimera diagnoserna, så jag kommer att få gå igenom alltihop minst en gång till. Nåja, det mesta jobbet är klart. Dessutom så kan jag ju börja med den sista artikeln till avhandlingen nu när det är kodat och det känns bra.

I morgon blir det fika med bästa-K. det ska bli riktigt roligt att ventilera helgens festligheter. Höra hur hon tyckte det var (nej, vi umgicks for once inte med varandra hela kvällen som vi brukar ha en tendens till =). Dessutom far hon ju till fjällen med sin familj + pojken över påsk, så det dröjer nog ett tag innan vi kan ses igen. Jag åker ju hem över påsk och när jag kommer tillbaka är hon således i fjällen. Jag vill också ha påsklov! (jodå, jag hade kunnat ta ledigt, men det kändes onödigt. Får väl se, jag hinner ju fortfarande om det skulle vara så =). Bara en dryg vecka kvar till Stockholm också - det ska verkligen bli roligt. Hoppas det hinner bli lite bättre väder bara (läs: snön hinner smälta och vägarna torka upp lite).