...dimma i hjärta... dimma i sinne
Ja, jag känner mig faktiskt lite nere. Det är verkligen ovanligt för att vara jag. Jag tenderar ju att landa på fötterna (även när jag inte ens är medveten om att jag fallit =). Nåja, vem som helst kan väl bli lite nere av 40 centimeter snö den 18 april? (Nej det snöade inte, men det ligger kvar).
Dessutom känner jag mig lite ensam - det beror nog mest på att jag vet att alla (de flesta?) vännerna är någon annanstans i Sverige, på påsklov närmare bestämt (vem sa att det fanns fördelar med att jobba?). Jaja, snart är det ju fredag och då åker ju mamma och jag till Stockholm. Det ska bli riktigt skoj - en pysselbutik ska jag hinna med också är tanken (har ju pengar innestående hos Skapa Hobby Skapa Hobby + att jag ska få 10% rabatt, hehe =)!
I morgon ska jag träffa min bihandledare (en humla vore inte så dumt, det vore verkligen ett vårtecken), det ser jag inte fram emot, han börjar alltid med att säga "jag vill inte ändra..." och sedan gör han det ändå. *sgrmpf* Jag måste ändå få känna att det är mitt arbete, mitt manuskript.
Helena (?) från Sifo i Ronneby har jag förresten talat med ikväll, funderade länge (ända tills hon presenterade sig i slutet, närmare bestämt), varifrån dialekten kom, den kändes vagt familjär. Sifo undrade verkligen om allt möjligt, från vad jag skulle välja om det var val idag, till vad jag gjorde med wellpapp (återvinner är svaret, om ni nu undrar). Dessutom ringde Windcorp idag om min flöjtförsäkring (det hjälps inte, jag ville ha en extra försäkring på min flöjt, den var dyr!) och lät som om jag borde veta att det var de som ringde (jaha, det gjorde jag faktiskt inte =).
Nej, nu ska jag slå på tv:n och städa lite grann (jodå, ni läste rätt). det behövs verkligen, men det är så tråkigt. Disken är redan avklarad i vart fall, man får vara tacksam för det lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar