har jag alltid haft lite svårt att förstå. Till exempel det här med att folk blir äldre. Rent logiskt och intellektuellt förstår jag förstås att människor åldras (annars skulle världen befolkas av spädisar), men därifrån till praktik är det långt. Det här fenomenet slår mig förvånansvärt ofta när jag ser på TV - för vem hade egentligen förväntat sig att Magnus Härenstam, Claes Elfberg eller Christer Ulfbåge skulle bli gamla? Inte jag.
En annan sak som är lite besvärlig är det här att folk har ett liv och ett sammanhang utanför det sammanhäng där jag träffat på dem. Kollegorna till exempel, de flesta av dem har ett liv (nåja) utanför jobbet som inte helt sällan innefattar hus, barn och bilar. Extra komplicerat blir det när jag träffar på dem utanför arbetet, med sina familjer - hur ska man bete sig då? Det är klart att jag förstår att de (familjerna) finns, men det gör mig alltid lite förvånad.
Den tredje, och egentligen mest svårbegripliga saken är dock att folk varit yngre. Okej att folk åldras, jag köper det, men att Ingvar Kamprad, Astrid Lindgren eller Povel Ramel varit unga. Det tror jag inte på - fotomanipulation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar