Bilprovning

Det finns få saker som gör mig så nervös som bilprovning (möjligen ett besök hos tandläkaren, men, nja, inte ens det). Pägget (=bilen) har alltid varit prickfri och är i fin form, men man vet ju aldrig. Jag skulle känna mig som om jag misskötte henne om hon inte var prickfri. Jag tvingar alltid M att följa med, trots att det är min bil... Idag var vi där, och ingen ombesiktning behövs (en missad trasig positionslampa och en ooljad fjäder till motorhuven påpekades dock). Skönt! Däremot behöver vi repararera en sidobalk, p g a rost, och det låter dyrt (besiktningsmannen sa att nästa år är det nog för mycket rost för att bli godkänd). Nåja, med tanke på att bilen är hel och fin annars är det helt klart värt det.