men jag tror inte på dieter*. Jag tror på livsstilsförändringar.
*alltså, egentligen inte bara i matsammahang, utan även annars. Långsiktiga lösningar är det bästa, sedan kan man använda andra alternativ ett (kortare) tag, för att bryta dåliga vanor.
Sa jag att jag är lite präktig?
Edit: här kan man läsa Jennys kloka inlägg i frågan, och bland kommentarerna mitt svar.
Tja, din blogg = din kyrka, så vad som är svordomar här är väl din ensak skulle jag vilja påstå.
SvaraRaderaMen eftersom jag nu känner mig träffad, så vill jag kommentera: Jag tror inte heller på dieter. Men nu har jag, på fullt allvar, försökt komma igång och orka göra en livsstilsförändring sen i julas (eller ja, nyår - som alla andra! *s*), och det går inte, för att jag saknar orken.
Jag tänker inte leva på pulver resten av livet, och jag planerar inte bli fet en gång till. Jag har lite samma inställning som när jag slutade röka för några år sen (med plåster som hjälp till en början förresten, det är lite samma sak - som jag ser det) - jag tänker inte gå igenom det här en gång till, upptäcka hur fet jag blivit, få panik, skuldbelägga mig själv, försöka "skärpa mig", misslyckas, tycka ännu sämre om mig själv, försöka igen - osv.
Jag har sagt några veckor med pulver, medan jag funderar på hur jag börjar om sen. Och, faktiskt, för att komma bort ifrån längtan efter SKRÄP, och fokusera på längtan efter RIKTIG MAT. Det är en felprogrammering i skallen, när man på fullt allvar prioriterar bort MAT, för att äta godis eller nåt annat onyttigt istället.
Jag ser det här som att jag "blåser burken", för att lägga in ett nytt operativsystem sen...!
Jag kunde inte låta bli att skriva ännu mer om det där - jag går ju i samma tankar. Kanske är det jag som försöker rationalisera mitt val för mig själv, jag vet inte. Kommentera gärna. Präktighet är en åkomma jag inte lider av, så ett litet tillskott av den varan skadar inte! *s*
SvaraRaderahttp://avfettning.wordpress.com/2009/06/13/diet-eller-inte-diet-det-ar-fragan/