Jag noterade häromdagen att jag är väldigt blek. Inget nytt med det, jag hör till dem som får frågan "det var länge sedan jag såg dig, och du är ju väldigt blek - har du varit sjuk?" av folk jag inte träffar så ofta (okej, det var länge sedan, men Zarischka säger att man får överdriva i sin blogg).
Hur som helst, så noterade jag idag, att även mina födelsemärken bleknar. Det är säkert som det ska vara, men, tja, det är lite tråkigt att det enda pigment jag har stillsamt försvinner också.
(Så om ni inte träffar mig på ett tag - vit som ett lakan är min naturliga hudfärg - okej? :D)
Jag har samma problem. Folk tror jag är sjuk eller känner inte igen mig om jag är osminkad inne och handlar på jobbet. Ha ha...
SvaraRaderaOch nu när vi var i Thailand i december och jag kom hem och aldrig hade varit så brun i hela mitt liv så var det enda folk sa "har du suttit i skuggan hela tiden?". Varför ens försöka? Blekt är fint på sitt sätt.
Man FÅR det. Överdriva alltså.
SvaraRaderaJag är som du. Jag går från ljusblå på vintern till sommarens mörkvita - och inte en nyans brunare än så. Men... Jag skyller allt på mina röda små hårtestar och färgar dem då och då för att understryka hur naturligt det ÄR att vara blek om man är jag...! ;)