tisdag, september 09, 2008
Ibland känner jag att jag är precis
som jag inte vill vara (vilket oftast innebär att jag gör något som någon av mina föräldrar alltid gjort, och som jag irriterat mig på ;). Idag var jag dock precis den handledare för en student på min avdelning som jag alltid sagt att jag inte ska bli (den där sorten som tvingar studenten att stanna kvar, trots att det inte händer något särskilt). "Nej, det händer inget här nu - men du kan inte gå hem utan får antingen sätta dig och läsa eller gå och var med på mottagningen, för 15.30 är det eftermiddagsrond och då bör du ju vara med" (studenten valde för övrigt mottagningen eftersom han inte ville läsa :D). *skäms* Till mitt försvar måste jag säga att jag inte var handledare åt den här studenten och därmed inte direkt kunde ge tillåtelse att han fick gå hem heller. Nåja, hädanefter ska jag tänka mig för ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När jag gick utbildningen (i Lund/Malmö) så tyckte jag inte om de där handledarna som inte lät en gå hem, men så här i efterhand (tog examen 2005) så är jag tacksam för att alla inte gjorde så - utbildningen var alldeles för slapp i alla fall. Om han inte ville läsa på sjukhuset är det ju rätt stor chans att han inte ville läsa hemma heller, och genom att följa med på mottagning och em-rond (hur mycket man nu lär sig på dem...) så lärde han sig förhoppningsvis mer än vad han nu hade gjort för något hemma!
SvaraRadera/Henriettae
Nej, alltid kan man ju inte gå hem (och lite slött var det, andra dagen på placeringen ;)... det som störde mig mest på utbildningen var nog de som sa "nej ni måste vara här på avdelningen om det händer något och ni får absolut inte gå och sätta er att läsa" - vilket inte var helt ovanligt!
SvaraRadera