Plysch och manchester

eller "varför har jag så märkliga barndomsminnen"?

Genom hela mitt liv har jag alltid gillat just plysch och manchester, åtskilliga byxor (i manchester, men även några i plysch (på det glada 80-talet). Vad var förresten så glatt med 80-talet?) och tröjor (inte i manchester dock, men en och annan manchesterjacka i och för sig) har passerat min garderob (ja, eftersom de alltid varit så välanvända, är det nog så att "passerat" är rätt ord). Nåja, igår, när jag var på stan, så var min lycka gjord - en fin, svart plyshkofta fick följa med mig hem. Hur som helst, varför minns jag så många av de kläder jag hade när jag var liten?

Dessutom, varför är så många av mina barndomsminnen förknippade med olika transportmedel - inte så att mina minnen har med resor att göra - för det hade ju varit logiskt, utan med bilar, lastbilar, husvagnar och så vidare. (Hmm, hur normalt är det att kunna tjuvkoppla en bil när man är 5 år gammal? ;) Bilprovningen igår väckte många glada minnen ("vaddå, kaffe när man väntar, när jag var liten fick man saft och pepparkaka!"), likaså gör ställen som innehåller smörjolja, bildäck eller liknande saker. (Jodå, det fanns hemma, min pappa var lastbilschaufför innan hann blev "statsanställd"). Dessutom vill jag nog hävda att både diesel och bensin luktar gott! (Nej, jag sniffar inte).

Förresten så _pysslade_ jag igår! Det ni!