Efter två års skrik-och-panik

från samtliga inblandade (läs Algot och mig eller mig och Algot. Det är lika sant båda delarna ;) så kan jag äntligen (*peppar, peppar...* Här ska inte jinxas!) lägga Algot lika enkelt som vad M kan. Skönt. Det ger liksom helt nya möjligheter - framförallt för M kan jag iofs tänka - om kvällsaktiviteter.

För det är inte så roligt, när läggningarna tar 2-3-4 timmar och Algot ändå inte somnar. Ett tag använde jag mig av 30-minuter-åt-gången läggningar - om inte Algot hade börjat bli trött efter 30  minuter så tog jag upp honom så fick han leka en stund till. Så slapp vi båda bli arga - Algot för att han inte kunde somna, jag för att jag inte fick honom att somna. Många gånger kom M hem efter jobb eller kvällsaktiviteter vid 22-23-tiden och Algot var fortfarande vaken. Frustrerande för alla!