Varje år är jag så gräsligt trött i december. Det är jag förvisso knappast ensam om, men jag är inte "sover för lite"-trött. Nej, jag är så trött att jag gärna skulle sova 12 timmar per dygn och aldrig gå runt utan filt klädd i något annat än mysbyxor och hemstickade tjocksockar (ja, det senare har jag i och för sig på mig från oktober till maj ungefär). Inget känns riktigt roligt, inte ens sånt jag verkligen gillar. Det kan till och med kännas motigt att gå till jobbet ibland (inte den där vanliga "åh, så skönt det skulle vara att sova lite till"-känslan utan mer - jag vill aldrig mer stiga upp!). Hur som helst, det brukar vända ungefär, nu, tidsmässigt. Några dagar innan julafton - så pass att man hinner tänka "nästa jul, då ska jag..!" - börjar jag piggna till. Oftast blir jag mitt "vanliga jag" från ena dagen till den andra.
Just i år inträffade piggheten när jag satt och lunchade med I-M, jag sa då "det brukar vända runt den 20:e", sedan kände jag efter och sa "ja, jag är faktiskt piggare idag".
Men nu, nu är det dags för julledighet, mys, pepparkakor, knäck, risgrynsgröt, tomtar och, så klart, favoritdelen av julen - (nej, inte skinkan!) - julgranen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar