Saker som kan hända, del II

Jag jobbar på HIA, in kommer Skellefteåambulansen med en patient (eller, ja, inte hela ambulansen förstås, men ni förstår). Jag låter sköterskorna ta hand om patienten, men nappar åt mig de papper som följt med så länge. Sedan ställer jag mig i andra änden av rummet för att läsa i lugn och ro. En av ambulanssjuksköterskorna säger "Hej Myran!" Jag tänker förvånat, "himmel, vilken syn" (jag trodde han läste på min namnskylt, på 7 m håll och där bokstäverna är sisdåär 5 mm höga...), men svarar förstås "hej, hej!". "För visst är du Myran, som åkte skidor?" Eh, ja, visst är det jag. Som slutade åka skidor när jag var 12... Skönt att veta att man är sig lik :)