Löjligt trött

är vad jag är. Eller var, redan i morse. Inte blev det bättre av att vi - som vanligt är en underläkare kort - tack och lov var det jag och bästa B, så det gick ändå bra (och specialist-R tog flera patienter också).

Jag hade ett så rart par (eller, det var maken) som var patient, de blev så besvikna när vi behöll maken på avdelningen och de inte fick sova tillsammans på patienthotellet som de sett fram emot ;)