Jag har testat en hel del olika fritidssysselsättningar med åren. Alltid med inställningen "det här är jag säkert bra på" *rodnar lite*. Naturligtvis har jag inte varit bra på allt jag företagit mig. (Nej, jag är helt enkelt ingen sportig myra... musiken räddade mig från idrotten). Dock kvarstår frågan - hur bra kan man bli? Hur bra kan jag bli om jag verkligen skulle bestämma mig för att öva järnet? För till saken hör att jag är lat, blir jag så bra att jag "klarar mig", i det sammanhang jag befinner mig i, så får det (vanligtvis) räcka. Dessutom - hur hittar man inspirationen till att fortsätta öva, öva, öva? Jag är oerhört imponerad av alla som försörjer sig på sådant som de flesta av oss har som hobby (oavsett om det gäller elitidrottare, yrkesmusiker eller något helt annat). Vart skulle jag ha varit idag om jag varit en av dem med stor ambition och framförallt, med stort tålamod? Inte för att jag är missnöjd med var jag är nu (på jobbet ;) men ändå. Räcker det med viljan att bli "bäst" eller måste man ha "talang"? Jag är lättlärd, men någon tydlig talang i någon riktning har jag inte. Kanske är det lättare då, om man själv märker att "Ja, detta är jag ganska bra på". Medan ni funderar över detta, så övar jag vidare på spexorkestermusiken. ;)
Hmm - kan jag få lite talang av någon så kanske det låter bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar