StudentOrkesterFestival - eller "I en helt annan värld"

Jag åkte dit med Snösvänget (eller 15 av de c:a 25 vi är) och vi hade en riktigt rolig helg! (Lite kallt var det allt, men vis av tidigare år var strumpbyxor och vida byxor där dessa fick plats nedpackade, ja, förutom vantar, ylletröja, jacka, långärmad tröja, t-shirt, linne och sedvanlig orange rock då ;). Dessvärre drabbades jag av en förkylning (vilket i och för sig hade sina fördelar - med svullna slemhinnor både här och där blev inte ljudet alldeles öronbedövande ;) - och lyckades också smitta några av de andra orkestermedlemmarna *förlåt*. Hur som helst - jag mådde inte speciellt dåligt av min förkylning utan deltog glatt (om än lite hostigt och harkligt) i aktiviteterna.

Vi åkte ner tillsammans med Luhrarne och Vihrvlarne (från Luleå) redan på torsdagen och deltog i torsdagskvällens sittning - en något kylslagen historia, där matkön ringlade sig låååååång. För övrigt tar det ungefär 12 timmar att med buss ta sig från Umeå till Linköping, en nätt tidsperiod som jag tycker spenderas bäst sovande (ätandes är ett annat alternativ)

På fredag förmiddag åkte vi till Norrköping och hade torgspelning (det hade alla andra anlända stundentorkestrar också, så antalet långfärdsbussar som syntes inne i Norrköpings centrum bör ha varit ovanligt stort), med rätt mycket publik. Solen visade sig från sin bässta sida (ja, den synliga sidan alltså), så vi satt alla ute och lyssnade på de andra orkestrarna. På kvällen var det två spelningar inne på festivalområdet (Folkets Park i Lnköping), för den ganska fåhövdade publiken - men vi hade skoj, och det är ju faktiskt huvudsaken!

Lördagen började även den med en torgspelning, denna gång i Linköping. Eftersom vi spelade redan klockan 10 på förmiddagen, var orkestern ganska trött (denna beskrivning stämde dock inte in på publiken, som var både pigg och blandad), men spelningen gick trots det riktigt bra. Efter oss spelade Luhrarne, och när de spelat färdigt bar det iväg till matplatsen, som var Borggården. Väl där visade det sig att maten hade fraktats till fel plats, så det blev en stunds vila innan vi fick våra baguetter och våra mer-tetror. Efter det åkte vi tillbaka till festivalområdet, slängde in våra saker och åkte vidare till skolan. Efter det fick vi skjuts ned på stan av den hygglige busschauffören (nynnar *en busschaufför, en busschaufför, det är en man med jätte...*) - så vi valde ut den bästa gräsplätten av alla under en kastanj och bredde ut våra filtar, för att sedan i lugn och ro se på (slippa gå i) kårtegen, som hade Amerika-tema detta år. Det var såååå mycket roligare att se kårtegen än att gå i den, så jag misstänker att detta är en ny tradition som kommit för att stanna (vi är ju inte precis en marschorkester). Gatorna var som vanligt fulla med folk (jag tror faktiskt att Linköpingsborna går mer eller mindre man ur huse för att se kårtegen), och en härlig stämning. På kvällen var det fler spelningar, samtliga gick riktigt bra (jag upptäckte flera nya toner i en del låtar, som jag aldrig tagit förut ;). Dessutom hade jag tur, för den vanliga första flöjtistens flöjt var trasig, så hon kunde inte ta några f - så jag och H fick spela första i stället (eftersom jag repat förstastämman nästan hela våren var det riktigt roligt).

Sammantaget (om nu någon orkat läsa hit), så var det en rolig helg, fast ganska tröttande! Vi enades alla om att vi inte var speciellt festsugna när vi kom tillbaka till Umeå ;). Det allra roligaste är ändå känslan av att man befunnit sig i en helt annan värld under den tiden festivalen varat - det måste vara ett toppenbetyg till arrangörerna!