...den här veckan är jag på trean, strokerehabilitering, i stället för tillsammans med mina rara virriga damer och herrar på tvåan. Av någon outgrundlig anledning trivdes jag mycket bättre på 2:an (var det någon som viskade "don efter person"? ;). Hur som haver uppskattar jag inte nya rutiner, nya arbetskollegor (jodå, jag har träffat dem förut, så klart, men inte arbetat med dem så) - och det bara för en ynka vecka *bläh* *ser lidande ut*. Dessutom saknar jag H - det är långtråkigt ju! Jaja, jag tröstar mig med att jag säkert lär mig mycket (jodå, och människor som inte ser bra ut är alltid "snälla"...). Ärligt talat skulle jag gärna ha låtit bli att lära mig något (obestämbart) - bara jag hade fått stanna på tvåan (och inte kan jag vara avundsjuk på han som nu är där heller - för han är en riktigt sympatisk AT-läkare).
Det är ju sista veckan nu, och det känns iofs tråkigt (trots avdelningsbytet), eller det som egentligen känns riktigt tråkigt är att jag är så oerhört opeppad inför forskningen. Nåja, nästa vecka kommer M upp - och det bli skoj! *längtar* Det borde ju rimligen kunna muntra upp även den mest långtråkiga statistik (dagdrömmar är klart underskattade).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar