Om man tänker...

...åhnej, snart är helgen slut det är onsdag och att jag faktiskt (har) jobbat (idag), utan att ens tänka på det - då måste det betyda att jag trivs bra på jobbet va? Jobbar ju som underläkare nu (fortfarande på geriatriken) för första gången någonsin - och det är så skoj! Omväxling, fart och fläkt (ja, jämfört med att forska i alla fall - jobbar ju på en avdelning med dementa, och så överhopad med arbete är jag inte. De flesta är ju ganska friska rent somatiskt)! Så roligt jag har det! (Fast stackars min jobbarkompis H, han, fårordig norrlänning som han är, får nog snart skavsår i öronen av mig ;). Sköterskorna och resten av personalen är också himla trevliga. Många känner faktiskt igen mig sedan jag jobbade som undersköterska på samma avdelning - sommaren 2002. Jag hoppas det beror på att jag gjorde ett gott intryck, och inte att de minns mig som den där knäppa och lata tjejen. Det är roligt att vara tillbaka i alla fall - jag lovade då att jag skulle komma dit och vikariera som underläkare - och det känns skönt att kunna uppfylla det löftet (inte för att jag tror någon annan än jag minns det, men ändå).

...och i morgon får jag nog besök *peppar, peppar, ta i trä* (visserligen blir det nog lite mer komplicerat än vad jag hade önskat, men, men. Man får ta det som det blir). Håll tummarna!