Jag tackar som allra ödmjukast för det "you make me smile award" som Maxell och Hattifnatt gett mig. Tack tjejer!
Här är de flickor som får mig att le:
Maxell vars LO:er jag verkligen låter mig inspireras av - att vi sedan inte har riktigt samma scrapstil är faktiskt något helt annat. Att våga kombinera som Maxell gör är en utmaning för mig.
Hattifnatt/Maria inspirerar också. Saknar jag kortinspiration finns den här! Dessutom frestar hon med nya prylar, så väl scrapsaker som annat.
Lilla Sara en tjej med samma jobb som jag (har egentligen) som flyttat till min hemort för att göra AT, är just nu mammaledig med sin lille son Hugo. Jag tycker det är så roligt att få följa med i Saras vardag och läser med glädje!
Karin bloggar om livet på ett underfundigt sätt. Dessutom inspireras jag av hennes scrap- och kortmakarstil. Det enkla är verkligen det vackra och hon lyckas alltid få dit de där extra små detaljerna.
Annika/Uma och Co jag är en riktigt sucker för vardagslivsbloggar och jag läser alltid om Annika och hennes dotter Umas äventyr.
Helena - vilka smycken! Dessutom en skön blandning av vardag och pyssel (och choklad, inte att förglömma). Här bjuds man vanligtvis också på bilder och berättelser om goda frestelser .
Himmel och ord handlar just om allt mellan himmel och jord, en blandning som tilltalar mig.
Dr Annika ytterligare en Umeå-bo i förskingringen som berättar om sitt liv i England.
Evelina/Wih som är en riktigt duktig kortmakare och scrappare som inspirerar mig med sin stil. Numera är vi också kurskamrater och funderar över saker som "björnar - hur många fanns det egentligen för 200 år sedan?"
onsdag, oktober 31, 2007
Taggad
blev jag för ganska länge sedan, men först kom en Japanresa emellan och sedan lite jobb (jodå, ibland arbetar jag faktiskt på arbetstid också ;). Nu, nu är det i alla fall dags att svara!
Här är reglerna:
1. länka till dem som har taggat dig!
Ottilia
Wih/Evelina
Maria/Hattifnatt
Maxell
2. Berätta 7 personliga sanningar om dig!
3. Tagga 7 nya personer i slutet av ditt inlägg!
4. Skriv ett meddelande i de 7 personernas blogg så att de uppmärksammar att de blivit taggade!
1. Jag älskar post-it lappar och tapetserar hela mitt kontor med dem.
2. En hel del lappar tar jag med hem med listor på. Allt kan omvandlas till listor, såväl inköpslistor, att göra-listor, städlistor och så vidare.
3. Jag, min bror och min far är så lika till sättet att min mamma helt gett upp att försöka diskutera saker med oss *ehrm*. Vi framhåller framförallt att vi 1. aldrig är envisa och 2. aldrig någonsin låter arga eller höjer rösten i en diskussion. Min far och jag brukar för övrigt inte heller lyssna på vad den andre/-a säger utan ha ganska så animerade diskussioner när vi egentligen är överens *rodnar*.
4. Jag avskyr att ringa - oavsett vart. Går det inte att kommunicera med ett företag via mail så väljer jag oftast att kontakta ett annat företag där det går.
5. Jag älskar skräckfilmer men avskyr att gå upp på vinden - där det är mörkt (tills man tänder lampan, ehrm) och läskigt.
6. Jag tycker om att lära mig nya saker men inte att visa för folk att jag inte kan någonting - alltså lär jag mig själv, gärna efter en bok. Det senaste jag lärde mig göra på det sättet är att spela tvärflöjt. (Lite extra komplicerat eftersom jag inte gillar att någon lyssnar när jag övar. Hmm).
7. Egentligen är jag morgonmänniska, men eftersom sambon är kvällsmänniska så blir det alltid för sena kvällar för mig och jag är alltså jättetrött när det är dags att kliva upp.
8. Jag var extremt blyg och försiktig som liten, det kan man inte tro när man träffar mig idag (eller, det tror jag inte i alla fall =). Det har tagit mig år att arbeta bort och vissa saker är jag fortfarande dåligt på, som t.ex. att kallprata. Blygheten kommer dock över mig ibland fortfarande och då smyger jag efter väggarna ett tag (men ganska sällan numera).
9. Jag tycker det är väldigt jobbigt att be om hjälp. Oavsett vad det gäller.
10. Mitt inre liv är rikt, minst sagt, jag har en hel del "låtsasfigurer" i hjärnan att fördriva tiden med när jag har tråkigt.
11. Föreläsningar är inte min grej ur inlärningssynpunkt, jag lär mig absolut ingeting (stänger av öronen efter c:a 10 minuter), men de är utmärkta som sociala mötesplatser och som tillfällen att planera saker och ting (t.ex. rita scrap-skisser).
12. Totalt har jag gått i skolan 17,5 år i sträck på heltid. Jag läser fortfarande kurser bredvid arbetet. (Om jag räknar doktorandtiden som studier blir det 19 år).
13. Jag ser inte ens att det är stökigt/ostädat/dammigt - varken hos mig själv eller andra. Däremot tappar jag sällan bort saker och vet oftast vart jag har mina prylar (läs: vart och i vilken papperstrave det viktiga papperet finns).
14. Jag äter minst två påsar micro-popcorn i veckan. Numera delar jag dem dock med sambon, förut åt jag dem helt själv.
Eftersom ni fått vänta så länge fick ni några extra (ja, för jag förstår ju att ni verkligen väntat). Däremot taggar jag ingen - men om någon vill svara så gör det och säga gärna till så länkar jag till er!
Här är reglerna:
1. länka till dem som har taggat dig!
Ottilia
Wih/Evelina
Maria/Hattifnatt
Maxell
2. Berätta 7 personliga sanningar om dig!
3. Tagga 7 nya personer i slutet av ditt inlägg!
4. Skriv ett meddelande i de 7 personernas blogg så att de uppmärksammar att de blivit taggade!
1. Jag älskar post-it lappar och tapetserar hela mitt kontor med dem.
2. En hel del lappar tar jag med hem med listor på. Allt kan omvandlas till listor, såväl inköpslistor, att göra-listor, städlistor och så vidare.
3. Jag, min bror och min far är så lika till sättet att min mamma helt gett upp att försöka diskutera saker med oss *ehrm*. Vi framhåller framförallt att vi 1. aldrig är envisa och 2. aldrig någonsin låter arga eller höjer rösten i en diskussion. Min far och jag brukar för övrigt inte heller lyssna på vad den andre/-a säger utan ha ganska så animerade diskussioner när vi egentligen är överens *rodnar*.
4. Jag avskyr att ringa - oavsett vart. Går det inte att kommunicera med ett företag via mail så väljer jag oftast att kontakta ett annat företag där det går.
5. Jag älskar skräckfilmer men avskyr att gå upp på vinden - där det är mörkt (tills man tänder lampan, ehrm) och läskigt.
6. Jag tycker om att lära mig nya saker men inte att visa för folk att jag inte kan någonting - alltså lär jag mig själv, gärna efter en bok. Det senaste jag lärde mig göra på det sättet är att spela tvärflöjt. (Lite extra komplicerat eftersom jag inte gillar att någon lyssnar när jag övar. Hmm).
7. Egentligen är jag morgonmänniska, men eftersom sambon är kvällsmänniska så blir det alltid för sena kvällar för mig och jag är alltså jättetrött när det är dags att kliva upp.
8. Jag var extremt blyg och försiktig som liten, det kan man inte tro när man träffar mig idag (eller, det tror jag inte i alla fall =). Det har tagit mig år att arbeta bort och vissa saker är jag fortfarande dåligt på, som t.ex. att kallprata. Blygheten kommer dock över mig ibland fortfarande och då smyger jag efter väggarna ett tag (men ganska sällan numera).
9. Jag tycker det är väldigt jobbigt att be om hjälp. Oavsett vad det gäller.
10. Mitt inre liv är rikt, minst sagt, jag har en hel del "låtsasfigurer" i hjärnan att fördriva tiden med när jag har tråkigt.
11. Föreläsningar är inte min grej ur inlärningssynpunkt, jag lär mig absolut ingeting (stänger av öronen efter c:a 10 minuter), men de är utmärkta som sociala mötesplatser och som tillfällen att planera saker och ting (t.ex. rita scrap-skisser).
12. Totalt har jag gått i skolan 17,5 år i sträck på heltid. Jag läser fortfarande kurser bredvid arbetet. (Om jag räknar doktorandtiden som studier blir det 19 år).
13. Jag ser inte ens att det är stökigt/ostädat/dammigt - varken hos mig själv eller andra. Däremot tappar jag sällan bort saker och vet oftast vart jag har mina prylar (läs: vart och i vilken papperstrave det viktiga papperet finns).
14. Jag äter minst två påsar micro-popcorn i veckan. Numera delar jag dem dock med sambon, förut åt jag dem helt själv.
Eftersom ni fått vänta så länge fick ni några extra (ja, för jag förstår ju att ni verkligen väntat). Däremot taggar jag ingen - men om någon vill svara så gör det och säga gärna till så länkar jag till er!
söndag, oktober 28, 2007
Fotona är inte bra
- jag vet, men med flytt och allt annat dröjer det nog innan de blir redigerade ordentligt (typ upp- och uträtade samt beskurna). Alltså får ni se dem så här. (Ja, eller 5% av bilderna =). Jag grovsorterar alltid direkt - slänga eller spara, från början var det närmare 500 bilder, nu c:a 120.
Ja, just det, jag ska snart svara på alla utmaningarna också! Jag är smickrad!
Ja, just det, jag ska snart svara på alla utmaningarna också! Jag är smickrad!
måndag, oktober 22, 2007
Japan, dag 9+10
21 och 22 oktober:
Söndagen ägnades åt studiebesök på ett sjukhus för äldre utanför Tokyo. En upplevelse på många sätt. Ägaren av hotellet ägnar sig åt "restrain free care", vilket inte är så vanligt i Japan (tydligen). Vi serverades sushi och grönt te (deras gröna te är så beskt, jag förstår inte hur de gör?) och vår guide undrade vad vi ville göra där..! Nåja, hans engelska är tydligen urusel så förklaringarna via mail från arbetskollegan S hade tydligen inte blivit helt korrekt uttydda =). Nåja, vi fick en trevlig rundvandring och såg såväl moderna som traditionella rum (där de boende sov på tatamimattor och en madrass på golvet, det såg så mysigt ut. Jag tror jag ska bli japan när jag blir gammal, sushi och madrass på golvet, vad mer kan man önska?). Det var stort och luftigt, men kostade en del för dem som kunde betala. Nåja, personligen såg jag fler likheter med vår sjukvård än olikheter - men det var ändå spännande.
Tja, apropå sushi?
Måndagen var hemresedag så tiden spenderades på flygplan/flygplatser. 10 timmars flyg från Tokyo till Helsingfors gick oväntat bra (jag sov en hel del - förstås) och sedan var det bara ett par skutt kvar till Umeå (om än c:a 6 timmar). Efter den här resan mådde jag inte ens illa när flygplanen gick in för landning! (En klar vinst för min del).
Söndagen ägnades åt studiebesök på ett sjukhus för äldre utanför Tokyo. En upplevelse på många sätt. Ägaren av hotellet ägnar sig åt "restrain free care", vilket inte är så vanligt i Japan (tydligen). Vi serverades sushi och grönt te (deras gröna te är så beskt, jag förstår inte hur de gör?) och vår guide undrade vad vi ville göra där..! Nåja, hans engelska är tydligen urusel så förklaringarna via mail från arbetskollegan S hade tydligen inte blivit helt korrekt uttydda =). Nåja, vi fick en trevlig rundvandring och såg såväl moderna som traditionella rum (där de boende sov på tatamimattor och en madrass på golvet, det såg så mysigt ut. Jag tror jag ska bli japan när jag blir gammal, sushi och madrass på golvet, vad mer kan man önska?). Det var stort och luftigt, men kostade en del för dem som kunde betala. Nåja, personligen såg jag fler likheter med vår sjukvård än olikheter - men det var ändå spännande.
Tja, apropå sushi?
Måndagen var hemresedag så tiden spenderades på flygplan/flygplatser. 10 timmars flyg från Tokyo till Helsingfors gick oväntat bra (jag sov en hel del - förstås) och sedan var det bara ett par skutt kvar till Umeå (om än c:a 6 timmar). Efter den här resan mådde jag inte ens illa när flygplanen gick in för landning! (En klar vinst för min del).
lördag, oktober 20, 2007
Japan, dag 7+8
Fredagen den 19:e var dagen då vi tog Shinkansen, Japans svar på x2000 till Tokyo och sedan begagnade oss av den eminenta tunnelbanan för att till sist ta oss till vårt hotell. På kvällen hittade vi en riktigt dålig restaurang (i västerländskt tycke, that is) där chicken innebar såväl brosk som skinn och spetten innehåll tunga (gissningsvis inte kycklingtunga då'rå ;) och fett (!). Nåja, riset var gott, men vi var alla ganska missnöjda. (Den engelska menyn de skröt över var definitivt ingenting de borde skryta över - alldeles obegriplig!) Jaja, man lär sig något nytt varje dag =) För övrigt tröttnade jag på den, tror jag, typiskt svenska mentaliteten "alla betalar sin del, även om vi är nio personer..." så jag införde raskt att vi delade allt lika. Den enda som råkade illa ut av det var jag, som inte druckit öl. Ja, jag fick säkert betala 20 kronor mer än jag skulle ha gjort. *skakar på huvudet* Eftersom japanerna gärna tar betalt per bord kan betalningen ta hur lång tid som helst om man ska räkna exakt på yenen vad man ätit för. Hotellet var fruktansvärt lyxigt (det kommer nog att dröja innan jag bor på ett så fint hotell igen), och mitt rum låg på våning 29 av 47! Även Kungen har bott på samma hotell. Rummet jag bodde i var lika stort som vårt "vardagsrum" här hemma =). Badkar är tydligen standard på japanska hotell och det testade jag (snart har vi ju eget badrum). Förövrigt hade de en underbar rengöringsmousse i stället för tvål - var i hela världen ska jag hitta en egen?
Utsikt från 29:e våningen (mitt rum):
Ganska okej tycker jag (som alltså inte tänker bli fönsterputsare i Japan).
Schyssta gratisprylar... Mamma får alltid duschmössorna (som hon har när det regnar och hon vill vara fin i håret =), själv tog jag reda på en tvål och en hårsnodd.
19+20 oktober:
Lördagen innebar en sväng på stan, jag köpte en klocka (också åt sambon), Seiko: wired, men annars ingenting. H och jag åt lunch på McD och jag drabbades av en "porkburger" med teryakisås, annars var allt sig likt där =). Skönt med lite fett och salt - det är inte så vanligt i japansk mat. Kvällen ägnades åt en sightseeingtur "Tokyo by night", jag är tyvärr urusel på att ta kvällsbilder... :/ Men den var en upplevelse! Regnbågsbron, Eiffeltornet och Frihetsgudinnan - allt på samma kväll. Vi åt god mat - Sukyaki (hmm, den stavningen lämnar nog en del övrigt att önska tror jag)det vill säga kött, grönsaker och annat smaskigt i god buljong (lät ju som en köttgryta det där *skakar på huvudet*). Utsikten från 53:e våningen och en konstutställning hanns också med. Jag köpte en cool väska med utbytbara delar i svart, cerise och grått. Det får bli min egen souvenir från Japan (fördelen med att vara scrappare är att man inte behöver tänka på souvenirer på samma sätt, man har ju alltid sina LO:s! Å andra sidan är jag ingen souvenirmänniska).
Tokyo by night:
Utsikt från 29:e våningen (mitt rum):
Ganska okej tycker jag (som alltså inte tänker bli fönsterputsare i Japan).
Schyssta gratisprylar... Mamma får alltid duschmössorna (som hon har när det regnar och hon vill vara fin i håret =), själv tog jag reda på en tvål och en hårsnodd.
19+20 oktober:
Lördagen innebar en sväng på stan, jag köpte en klocka (också åt sambon), Seiko: wired, men annars ingenting. H och jag åt lunch på McD och jag drabbades av en "porkburger" med teryakisås, annars var allt sig likt där =). Skönt med lite fett och salt - det är inte så vanligt i japansk mat. Kvällen ägnades åt en sightseeingtur "Tokyo by night", jag är tyvärr urusel på att ta kvällsbilder... :/ Men den var en upplevelse! Regnbågsbron, Eiffeltornet och Frihetsgudinnan - allt på samma kväll. Vi åt god mat - Sukyaki (hmm, den stavningen lämnar nog en del övrigt att önska tror jag)det vill säga kött, grönsaker och annat smaskigt i god buljong (lät ju som en köttgryta det där *skakar på huvudet*). Utsikten från 53:e våningen och en konstutställning hanns också med. Jag köpte en cool väska med utbytbara delar i svart, cerise och grått. Det får bli min egen souvenir från Japan (fördelen med att vara scrappare är att man inte behöver tänka på souvenirer på samma sätt, man har ju alltid sina LO:s! Å andra sidan är jag ingen souvenirmänniska).
Tokyo by night:
torsdag, oktober 18, 2007
Japan, dag 5+6
17 och 18 oktober:
Onsdagens förmiddag var vikt åt fotografering av vanligt förekommande japanska företeelser (jodå, bilder kommer så småningom, det blev några stycken, ehrm). En hel del foton togs och jag undrade varför alla japaner hade så bråttom just denna dag - de sprang folk förbi mig hela tiden... Nåja, det funderade jag över tills dess att jag noterade att de sprang, för att inte vara i vägen för mig! Mycket sympatiskt (men svårt att fota folklivet då). Efter fotandet gick jag med de två "medföljande personerna" (accompanying persons) till det stoooora elektronikvaruhuset. Priserna var betydligt billigare än här (minst 1/3 + 5% rabatt eftersom det blev tax free), inget inhandlades dock eftersom jag ville läsa på och kolla svenska priserna. På eftermiddagen var det min handledares tur att hålla sin presentation och sedan gick vi alla och åt oerhört mycket mat på en japansk restaurang. Med kackerlackor på golvet. Nåja, enligt myrmodern har jag en plåtmage (och köket, som man såg från borden) var då rent och snyggt.
Ett litet nätt övergånsställe i 30 m:s-klassen:
Intill övergångsstället stod också en (buddhistisk?) munk, som lät som en digeridoo när han bad, han tycktes inte ha något emot att bli fotad i alla fall =)
Så här såg det ut vid alla elstolpar i Osaka - pax inte vara japansk elektriker (men ännu mindre japansk fönsterputsare - 53 våningar någon?):
Torsdagen gick vi tillbaka till elektronikvaruhuset och jag handlade en del. En i-pod (nano, 3rd generation) till sambon och en kompaktkamera till oss båda (ja, en gemensam alltså). Efter låååångt övervägande blev det en Nikon Coolpix S51 (till bra pris). Eftersom jag har min digitala systemkamera kände jag inget behov av bra zoom, och Nikon brukar ju göra bra produkter. Dessutom var det den absolut snyggaste kameran, i metallic-vinrött. Den ska få bo i min handväska jämt och få följa med på allt där min systemkamera är för klumpig. För övrigt fungerade inte mitt visa-kort att handla med (suck!) så nu har min bank (Nordea) fått sin sista chans. De bara strular - jag kan t.ex. inte heller använda kortet och handla på nätet, och de kan inte heller ge information om de mest grundläggande kundtjänsterna (d.v.s. deras eget kontosystem). Inte heller får jag någon ränta att tala med, så nu blir det ICA-banken och deras (rosa) mastercard i stället.
På elektronikaffären sökte jag länge efter drinken som skulle innehålla det här jätte-drinkparaplyet, men utan lycka :/
Efter shoppingturen gick vi och lyssnade på H:s presentation som gick mycket bra. De flesta av de övriga presentationerna var också intressanta. Dock var det ("Som vanligt") en japansk läkare med, som ine behärskade engelska och som inte heller hade gjort en studie utan enbart ägnade sig åt en fallbeskrivning... Tyvärr var presentationer (och postrar) av denna typ alltför vanliga under den här konferensen och det drar verkligen ner betyget, tyvärr :/. Att låta alla som skickade in abstract vara med är ju behjärtansvärt men inte ändamålsenligt och ger ett ganska mediokert resultat.
På kvällen firade vi sista dagen i Osaka med att äta underbart god (läs: västerländsk ;) mat på en australiensisk restaurang där servitörerna kunde engelska och även menyn var på engelska. Efterrätten med chokladkaka+vaniljglass+chokladsås+vispgrädde på höjden gick inte av för hackor heller.
Onsdagens förmiddag var vikt åt fotografering av vanligt förekommande japanska företeelser (jodå, bilder kommer så småningom, det blev några stycken, ehrm). En hel del foton togs och jag undrade varför alla japaner hade så bråttom just denna dag - de sprang folk förbi mig hela tiden... Nåja, det funderade jag över tills dess att jag noterade att de sprang, för att inte vara i vägen för mig! Mycket sympatiskt (men svårt att fota folklivet då). Efter fotandet gick jag med de två "medföljande personerna" (accompanying persons) till det stoooora elektronikvaruhuset. Priserna var betydligt billigare än här (minst 1/3 + 5% rabatt eftersom det blev tax free), inget inhandlades dock eftersom jag ville läsa på och kolla svenska priserna. På eftermiddagen var det min handledares tur att hålla sin presentation och sedan gick vi alla och åt oerhört mycket mat på en japansk restaurang. Med kackerlackor på golvet. Nåja, enligt myrmodern har jag en plåtmage (och köket, som man såg från borden) var då rent och snyggt.
Ett litet nätt övergånsställe i 30 m:s-klassen:
Intill övergångsstället stod också en (buddhistisk?) munk, som lät som en digeridoo när han bad, han tycktes inte ha något emot att bli fotad i alla fall =)
Så här såg det ut vid alla elstolpar i Osaka - pax inte vara japansk elektriker (men ännu mindre japansk fönsterputsare - 53 våningar någon?):
Torsdagen gick vi tillbaka till elektronikvaruhuset och jag handlade en del. En i-pod (nano, 3rd generation) till sambon och en kompaktkamera till oss båda (ja, en gemensam alltså). Efter låååångt övervägande blev det en Nikon Coolpix S51 (till bra pris). Eftersom jag har min digitala systemkamera kände jag inget behov av bra zoom, och Nikon brukar ju göra bra produkter. Dessutom var det den absolut snyggaste kameran, i metallic-vinrött. Den ska få bo i min handväska jämt och få följa med på allt där min systemkamera är för klumpig. För övrigt fungerade inte mitt visa-kort att handla med (suck!) så nu har min bank (Nordea) fått sin sista chans. De bara strular - jag kan t.ex. inte heller använda kortet och handla på nätet, och de kan inte heller ge information om de mest grundläggande kundtjänsterna (d.v.s. deras eget kontosystem). Inte heller får jag någon ränta att tala med, så nu blir det ICA-banken och deras (rosa) mastercard i stället.
På elektronikaffären sökte jag länge efter drinken som skulle innehålla det här jätte-drinkparaplyet, men utan lycka :/
Efter shoppingturen gick vi och lyssnade på H:s presentation som gick mycket bra. De flesta av de övriga presentationerna var också intressanta. Dock var det ("Som vanligt") en japansk läkare med, som ine behärskade engelska och som inte heller hade gjort en studie utan enbart ägnade sig åt en fallbeskrivning... Tyvärr var presentationer (och postrar) av denna typ alltför vanliga under den här konferensen och det drar verkligen ner betyget, tyvärr :/. Att låta alla som skickade in abstract vara med är ju behjärtansvärt men inte ändamålsenligt och ger ett ganska mediokert resultat.
På kvällen firade vi sista dagen i Osaka med att äta underbart god (läs: västerländsk ;) mat på en australiensisk restaurang där servitörerna kunde engelska och även menyn var på engelska. Efterrätten med chokladkaka+vaniljglass+chokladsås+vispgrädde på höjden gick inte av för hackor heller.
tisdag, oktober 16, 2007
Japan, dag 4+5
15 och 16 oktober:
på måndagen rivstartade kongressen och således också vi. Jag var lite extra engagerad just denna dag eftersom jag hade min muntliga presentation på eftermiddagen. När man var speaker fick man ett snyggt gult klisterband där det stod just "speaker" på sin namnbricka - mycket snofsigt. Presentationen gick sådär, jag hade för en gångs skulle (första och sista!!) skrivit ned vad jag skulle säga, och det var inte min stil. Det fick mig att staka mig hela tiden... nej, jag är verkligen mer en improvisatör. Nåja, då vet jag ju till nästa gång!
Kvällsvy i Osaka:
På kvällen gick vi ut och åt sushi på rullband. Ett löpande band med sushibitar slingrade sig genom restaurangen och det var bara att plocka åt sig det man ville ha. Ett fat (med en sushibit) kostade 5.60 kronor. Vi lärde oss alla snabbt att sushi i Japan smakar som sushi hemma, men att det bara är "main stream-sushin" som tagit sig hit. Vita prickar i slem med paprika och hela bläckfiskar var några av de mer exotiska sorterna.
Sushi i långa banor:
Dag fem liknade i stort dag fyra, dock beslöt vi oss för att pröva läkemedelsluncherna (läs: gratis mat) - och den serverades i en låda med nio fack. Mycket vackert men inte så gott. I samband med detta grundlades en teori om "japansk mat", ser ut på ett sätt, luktar på ett sätt, har en (någon slags, förhoppningsvis) - konsistens, men det hänger inte samman och har ingenting med smaken att göra. Denna teori visade sig med tiden ha en hel del med sanningen att göra faktiskt.
På kvällen var det stor galamiddag, och jag och kollegan B klädde således upp oss i galastassen, bara för att mötas av buffé (igen, och tyvärr inte alls lika gott som på mottagningen i samband med registreringen) - inte heller fanns det bord att sitta vid. Champagnen (det mousserande vinet?) var gott och rikligt - men det var det enda som var det, maten räckte inte, inte heller efterrätten. Det är inte välordnat när det är "först i kön får mat" som gäller (och inte uppskattat heller, åtminstone inte av mig). Inte var det någon underhållning heller, eller, 74 japanska barn spelade fiol (Suzuki-metod-elever, för er som är bekanta med denna), och de var väldigt duktiga. Jag hade dock föredragit "fin" middag, bord att sitta vid och dans - i alla fall med tanke på namnet på tillställningen och priset på (det uteblivna) kalaset. Efter detta gick vi till en klassisk japansk restaurang där vi inte förstod menyn, servitrisen inte förstod oss och vi inte förstod servitrisen. Vi lärde oss dock att man inte ska säga "ett" när det rör sig om kycklingspett, för då får man just det, ett spett =).
Annars brukar vi på kvällarna göra vårt bästa för att beblanda oss med den inhemska befolkningen (med dåligt resultat, de flesta av oss är en dm längre - minst - än alla andra) och dricka öl (inte jag, jag gillar inte öl =/). Vi provar också saké på en bar (?) där ägarna har gummistövlar på sig. Saké smakar, tja, nästan ingenting och är ganska alkoholsvagt (inge fördelar alls med andra ord ;).
på måndagen rivstartade kongressen och således också vi. Jag var lite extra engagerad just denna dag eftersom jag hade min muntliga presentation på eftermiddagen. När man var speaker fick man ett snyggt gult klisterband där det stod just "speaker" på sin namnbricka - mycket snofsigt. Presentationen gick sådär, jag hade för en gångs skulle (första och sista!!) skrivit ned vad jag skulle säga, och det var inte min stil. Det fick mig att staka mig hela tiden... nej, jag är verkligen mer en improvisatör. Nåja, då vet jag ju till nästa gång!
Kvällsvy i Osaka:
På kvällen gick vi ut och åt sushi på rullband. Ett löpande band med sushibitar slingrade sig genom restaurangen och det var bara att plocka åt sig det man ville ha. Ett fat (med en sushibit) kostade 5.60 kronor. Vi lärde oss alla snabbt att sushi i Japan smakar som sushi hemma, men att det bara är "main stream-sushin" som tagit sig hit. Vita prickar i slem med paprika och hela bläckfiskar var några av de mer exotiska sorterna.
Sushi i långa banor:
Dag fem liknade i stort dag fyra, dock beslöt vi oss för att pröva läkemedelsluncherna (läs: gratis mat) - och den serverades i en låda med nio fack. Mycket vackert men inte så gott. I samband med detta grundlades en teori om "japansk mat", ser ut på ett sätt, luktar på ett sätt, har en (någon slags, förhoppningsvis) - konsistens, men det hänger inte samman och har ingenting med smaken att göra. Denna teori visade sig med tiden ha en hel del med sanningen att göra faktiskt.
På kvällen var det stor galamiddag, och jag och kollegan B klädde således upp oss i galastassen, bara för att mötas av buffé (igen, och tyvärr inte alls lika gott som på mottagningen i samband med registreringen) - inte heller fanns det bord att sitta vid. Champagnen (det mousserande vinet?) var gott och rikligt - men det var det enda som var det, maten räckte inte, inte heller efterrätten. Det är inte välordnat när det är "först i kön får mat" som gäller (och inte uppskattat heller, åtminstone inte av mig). Inte var det någon underhållning heller, eller, 74 japanska barn spelade fiol (Suzuki-metod-elever, för er som är bekanta med denna), och de var väldigt duktiga. Jag hade dock föredragit "fin" middag, bord att sitta vid och dans - i alla fall med tanke på namnet på tillställningen och priset på (det uteblivna) kalaset. Efter detta gick vi till en klassisk japansk restaurang där vi inte förstod menyn, servitrisen inte förstod oss och vi inte förstod servitrisen. Vi lärde oss dock att man inte ska säga "ett" när det rör sig om kycklingspett, för då får man just det, ett spett =).
Annars brukar vi på kvällarna göra vårt bästa för att beblanda oss med den inhemska befolkningen (med dåligt resultat, de flesta av oss är en dm längre - minst - än alla andra) och dricka öl (inte jag, jag gillar inte öl =/). Vi provar också saké på en bar (?) där ägarna har gummistövlar på sig. Saké smakar, tja, nästan ingenting och är ganska alkoholsvagt (inge fördelar alls med andra ord ;).
söndag, oktober 14, 2007
Japan, dag 3
14 oktober:
eftersom det här är den enda dagen vi är lediga allihop så bestämmer vi oss för att åka till Kyoto som tidigare varit huvudstad, eller snarare, staden där Shogun levde. En upplevelse på många sätt, med vackra och främmande miljöer. Vi besökte såväl ett "Shinto Shrine" och ett buddhistiskt tempel, och lärde oss att det var c:a 105 miljoner shintuister och 90 miljoner buddhister (och fem miljoner kristna) i ett land som består av drygt 123 miljoner invånare. Förklaringen är förstås att de allra flesta japanerna praktiserar bägge religionerna. Det verkade ganska behändigt att göra så eftersom de reflekterade olika delar av livet. Dessutom valde många unga par att gifta sig i en kristen ceremoni, för det var "på modet" - med andra ord verkar japanerna väldigt öppna för olika religioner. I Kyoto besökte vi även Kinkakuji eller den Gyllene Paviljongen, ett tempel som var helt täckt med bladguld och låg fantastiskt vackert i en spegelblank damm (som lämpligt nog kallades just "Mirror pond"). Det gamla shogun-palatset var fantastiskt! Man fick visserligen bara besöka de yttre delarna, men oj så vackert där var. Jag kände verkligen såväl historiens vingslag som österns mystik. Målningar fanns på tak och väggar, allt med symbolik beroende av var målningarna var placerade, dockor som visade hur det (kunde ha) hade sett ut på "den tiden det begav sig", och det mest fantastiska - ett näktergalsgolv. Ett golv, byggt så att det knarrar och knirkar som en näktergal när man gå på det för att på så sätt varna för inkräktare. Här finns en mycket bra bok där såna golv förekommer. (Jag är verkligen glad att jag fick chansen att se ett sådant i verkligheten, och dessutom gå på det). Vi fick förstås också testa den japanska, mycket effektiva sightseeingmodellen - korta, snabba besök på varje ställe. Både bra och dåligt, det fanns flera platser som vi besökte där jag gärna gått runt mycket längre.
Den Gyllene Paviljongen:
Väl tillbaka i Osaka så var det registrering på kongressen och mottagning (mat och mingel) - dags för lite mer allvar =). Vi träffade andra besökare från Sverige och de andra nordiska länderna och konstaterade att norden var väldigt väl representerat. De "stora" länderna, USA, Storbritannien, etc hade betydligt färre deltagare.
eftersom det här är den enda dagen vi är lediga allihop så bestämmer vi oss för att åka till Kyoto som tidigare varit huvudstad, eller snarare, staden där Shogun levde. En upplevelse på många sätt, med vackra och främmande miljöer. Vi besökte såväl ett "Shinto Shrine" och ett buddhistiskt tempel, och lärde oss att det var c:a 105 miljoner shintuister och 90 miljoner buddhister (och fem miljoner kristna) i ett land som består av drygt 123 miljoner invånare. Förklaringen är förstås att de allra flesta japanerna praktiserar bägge religionerna. Det verkade ganska behändigt att göra så eftersom de reflekterade olika delar av livet. Dessutom valde många unga par att gifta sig i en kristen ceremoni, för det var "på modet" - med andra ord verkar japanerna väldigt öppna för olika religioner. I Kyoto besökte vi även Kinkakuji eller den Gyllene Paviljongen, ett tempel som var helt täckt med bladguld och låg fantastiskt vackert i en spegelblank damm (som lämpligt nog kallades just "Mirror pond"). Det gamla shogun-palatset var fantastiskt! Man fick visserligen bara besöka de yttre delarna, men oj så vackert där var. Jag kände verkligen såväl historiens vingslag som österns mystik. Målningar fanns på tak och väggar, allt med symbolik beroende av var målningarna var placerade, dockor som visade hur det (kunde ha) hade sett ut på "den tiden det begav sig", och det mest fantastiska - ett näktergalsgolv. Ett golv, byggt så att det knarrar och knirkar som en näktergal när man gå på det för att på så sätt varna för inkräktare. Här finns en mycket bra bok där såna golv förekommer. (Jag är verkligen glad att jag fick chansen att se ett sådant i verkligheten, och dessutom gå på det). Vi fick förstås också testa den japanska, mycket effektiva sightseeingmodellen - korta, snabba besök på varje ställe. Både bra och dåligt, det fanns flera platser som vi besökte där jag gärna gått runt mycket längre.
Den Gyllene Paviljongen:
Väl tillbaka i Osaka så var det registrering på kongressen och mottagning (mat och mingel) - dags för lite mer allvar =). Vi träffade andra besökare från Sverige och de andra nordiska länderna och konstaterade att norden var väldigt väl representerat. De "stora" länderna, USA, Storbritannien, etc hade betydligt färre deltagare.
lördag, oktober 13, 2007
Japan, dag 1+2
12 oktober:
dagen då vi alla, nio personer, samlas på Umeå Flygplats för att börja en resa på total 17 timmar - varav nästan 12 timmar på flyg. Vi skuttar fram i allt större flygplan Umeå-Stockholm-Helsingfors-Osaka och jag blir mycket förtjust i det stora Boeing som tar oss från Helsingfors till Osaka av två anledningar. 1. Det är stort och ser (nästan) ut som film-flygplanen (nej, inte flygplanen i krigsfilmer förstås =) och 2. flygvärdinnan lyckas få tag i min ipod som jag glömt på planet från Stockholm. Jag som inte gillar att flyga (eftersom jag ofta blir åksjuk) och har gruvat mig liiite för att sitta på ett flyg i närmare tio timmar tycker att det går bra. Maten är helt okej och det är magiskt att äntligen vara på väg.
13 oktober:
efter en mjuk landning kliver vi av planet vid nio på morgonen (Japansk tid: två på natten svensk tid) och tar oss vidare in till stan med hjälp av flygbussen. Färden går havsnära men tyvärr även industrinära, så någon direkt smickrande första bild av Osaka får vi inte. De flesta av oss känner ingen längtan efter att bo i en stad som består av höghus och industrier (eventuellt är vi lite mer negativa än vanligt eftersom vi är ganska trötta). Vi tar oss till vårt hotell, Il Monte, men där är det inte incheckning förrän klockan 15, och vi är där vid lunch, strax efter tolv. Just när alla som bäst längtat efter en tupplur innan det var matdags. Planerna stuvas om och vi äter först och checkar in sen. Därefter försöker alla hålla sig vakna en stund till, de äldre går ut en sväng medan H och jag intar våra respektive rum. H kurerar sin förkylning, jag testar badkaret, läser ut en bok och känner lite hemlängtan - det är en mycket märklig känsla att befinna sig på andra sidan jordklotet, i ett främmande land där man inte ens förstår skyltarna. I trygg förvisning om att jag har ett bra och pålitligt sällskap somnar jag strax efter åtta.
Eh, ja med hjälp av den här kartan förstod vi precis vilken buss vi skulle ta.
Nummer fem mot Osaka Station så klart!
dagen då vi alla, nio personer, samlas på Umeå Flygplats för att börja en resa på total 17 timmar - varav nästan 12 timmar på flyg. Vi skuttar fram i allt större flygplan Umeå-Stockholm-Helsingfors-Osaka och jag blir mycket förtjust i det stora Boeing som tar oss från Helsingfors till Osaka av två anledningar. 1. Det är stort och ser (nästan) ut som film-flygplanen (nej, inte flygplanen i krigsfilmer förstås =) och 2. flygvärdinnan lyckas få tag i min ipod som jag glömt på planet från Stockholm. Jag som inte gillar att flyga (eftersom jag ofta blir åksjuk) och har gruvat mig liiite för att sitta på ett flyg i närmare tio timmar tycker att det går bra. Maten är helt okej och det är magiskt att äntligen vara på väg.
13 oktober:
efter en mjuk landning kliver vi av planet vid nio på morgonen (Japansk tid: två på natten svensk tid) och tar oss vidare in till stan med hjälp av flygbussen. Färden går havsnära men tyvärr även industrinära, så någon direkt smickrande första bild av Osaka får vi inte. De flesta av oss känner ingen längtan efter att bo i en stad som består av höghus och industrier (eventuellt är vi lite mer negativa än vanligt eftersom vi är ganska trötta). Vi tar oss till vårt hotell, Il Monte, men där är det inte incheckning förrän klockan 15, och vi är där vid lunch, strax efter tolv. Just när alla som bäst längtat efter en tupplur innan det var matdags. Planerna stuvas om och vi äter först och checkar in sen. Därefter försöker alla hålla sig vakna en stund till, de äldre går ut en sväng medan H och jag intar våra respektive rum. H kurerar sin förkylning, jag testar badkaret, läser ut en bok och känner lite hemlängtan - det är en mycket märklig känsla att befinna sig på andra sidan jordklotet, i ett främmande land där man inte ens förstår skyltarna. I trygg förvisning om att jag har ett bra och pålitligt sällskap somnar jag strax efter åtta.
Eh, ja med hjälp av den här kartan förstod vi precis vilken buss vi skulle ta.
Nummer fem mot Osaka Station så klart!
torsdag, oktober 11, 2007
Japan...
...here I come!
Hemelektronikens hemland -Siemens, Toyota, Mitsubishi, Sony, Konica Minolta, sushi... ja med detta ordförråd kan väl inget gå snett?
10 dagar på resa, sedan väntar uppladdningen inför flytt och disputation. Eventuellt kan jag blogga något från over there, tar mac:en med mig!
Karolina, du har nog rätt - men de, öh, tillverkar säkert sina produkter i, hmm, Asien? =)
Hemelektronikens hemland -
10 dagar på resa, sedan väntar uppladdningen inför flytt och disputation. Eventuellt kan jag blogga något från over there, tar mac:en med mig!
Karolina, du har nog rätt - men de, öh, tillverkar säkert sina produkter i, hmm, Asien? =)
tisdag, oktober 09, 2007
Nytt och blandat
Först två layouter i storlek 6x12 (12x6), en efter WebmosterHelenes skiss på swescrap-bloggen:
(skissen ser ni här). Skissen var verkligen rolig att använda - kanske kommer den till användning igen. Kortet på mig och sambon är taget med självutlösaren på kameran, vi sitter hemma i vår soffa =) Bilden är därefter manipulerad i photoshop med hjälp av en action jag hittade på nätet. Hela tanken med LO:n var att ge ett litet "gammalt", vintage-, intryck och jag tycker det blev helt okej. Att scrappa i 12x6-formatet (och 6x12-formatet) var riktigt skoj, det gick fort och var enkelt. Det blir säkert fler LO:s i det formatet, men jag tycker fortfarande att 12x12 är roligast! (Jag tror egentligen att det är det fyrkantiga jag gillar bäst...).
Sedan min tolkning av swescrapboks "Projektet hemligheter", mina starka sidor:
Den var riktigt rolig att göra, men inte min stil alls och jag är så där förtjust i slutresultatet, men det är inte målet som är målet utan vägen ;) F.ö. finns det lite dold journaling på den beige lappen med gröna snören i - även starka sidor har en baksida...
Sedan har jag gjort två kort med mina nya stämplar (och färglagt en hel drös med motiv, det är bra att ha några på lager - dessutom tycker jag det är så tråkigt att måla, det tar ju sån tid för mig!). Bägge korten kommer få text som passar till ändamålet när det är dags att använda dem.
Ren i blåsväder (efter en skiss någonstans ifrån):
Ett kort jag liftat tidigare blev liftat igen, men denna gång med en badren:
(skissen ser ni här). Skissen var verkligen rolig att använda - kanske kommer den till användning igen. Kortet på mig och sambon är taget med självutlösaren på kameran, vi sitter hemma i vår soffa =) Bilden är därefter manipulerad i photoshop med hjälp av en action jag hittade på nätet. Hela tanken med LO:n var att ge ett litet "gammalt", vintage-, intryck och jag tycker det blev helt okej. Att scrappa i 12x6-formatet (och 6x12-formatet) var riktigt skoj, det gick fort och var enkelt. Det blir säkert fler LO:s i det formatet, men jag tycker fortfarande att 12x12 är roligast! (Jag tror egentligen att det är det fyrkantiga jag gillar bäst...).
Sedan min tolkning av swescrapboks "Projektet hemligheter", mina starka sidor:
Den var riktigt rolig att göra, men inte min stil alls och jag är så där förtjust i slutresultatet, men det är inte målet som är målet utan vägen ;) F.ö. finns det lite dold journaling på den beige lappen med gröna snören i - även starka sidor har en baksida...
Sedan har jag gjort två kort med mina nya stämplar (och färglagt en hel drös med motiv, det är bra att ha några på lager - dessutom tycker jag det är så tråkigt att måla, det tar ju sån tid för mig!). Bägge korten kommer få text som passar till ändamålet när det är dags att använda dem.
Ren i blåsväder (efter en skiss någonstans ifrån):
Ett kort jag liftat tidigare blev liftat igen, men denna gång med en badren:
måndag, oktober 08, 2007
Nu är avhandlingen skickad
till tryckeriet! *gulp* Med alla fel (?) - arbets- och spexkompisen L korrekturläste (TUSEN TACK!!) och upptäckte en hel del konstigheter, och dem har jag förstås åtgärdat nu, men resten då? Lite pirrigt är det ju ändå förstås, men det känns bättre nu än vad det gjorde i förmiddags. (Jag och L har arbetat ihop om spexets programblad i några år nu, och hon är väldigt bra på det där med korrekturläsning - så det känns skönt att hon ville göra det).
Nu tar förberedelserna inför Japan-resan vid (ingen rast ingen ro ;). Jag känner mig helt oförberedd, vet knappt när vi åker (men i alla fall när vi kommer hem) - idag har vi fått biljetterna så nu kan jag åtminstone ta reda på det. Det ska bli spännande, det känns verkligen som en resa till ett speciellt land och jag hoppas alltgår bra (förstås ska kongressen bli intressant också, men i ärlighetens namn så smäller nog resan i sig högre). Jag har lovat L att jag ska söka sticky rice (någon som vet vad det heter på japanska?) eller "sticky lice" kanske snarare? Dessutom ser jag fram emot att titta på elektronikprylar och kanske några musikinstrument (de bör ju vara billigare i yen, de fina flöjterna och andra instrumenten från Yamaha - eller?). Skulle jag råka hitta en bra och billig digital kompaktkamera så får den nog följa med, jag skulle nämligen vilja ha en kamera som kan bo i min handväska.
Nu tar förberedelserna inför Japan-resan vid (ingen rast ingen ro ;). Jag känner mig helt oförberedd, vet knappt när vi åker (men i alla fall när vi kommer hem) - idag har vi fått biljetterna så nu kan jag åtminstone ta reda på det. Det ska bli spännande, det känns verkligen som en resa till ett speciellt land och jag hoppas alltgår bra (förstås ska kongressen bli intressant också, men i ärlighetens namn så smäller nog resan i sig högre). Jag har lovat L att jag ska söka sticky rice (någon som vet vad det heter på japanska?) eller "sticky lice" kanske snarare? Dessutom ser jag fram emot att titta på elektronikprylar och kanske några musikinstrument (de bör ju vara billigare i yen, de fina flöjterna och andra instrumenten från Yamaha - eller?). Skulle jag råka hitta en bra och billig digital kompaktkamera så får den nog följa med, jag skulle nämligen vilja ha en kamera som kan bo i min handväska.
lördag, oktober 06, 2007
Tjejsnack v. 40 - Djur
Vad har du för favorit djur?
Hund, tror jag, fast jag är ingen direkt djurvän... (fast lamm är ju väldigt gott *drägel* ;)
Vilket djur har du alltid drömt om att få träffa/se i det vilda.
Giraffer, lejon och gärna några elefanter. Om jag får den möljligheten, så vill jag gärna åka på safari någon gång.
Vad för slags djur skulle du vara om du var ett djur, varför?
Katt - de verkar ha ett bra liv, äta, sova, bli ompysslade - allt på deras villkor ;)
Vilket djur är du mest rädd för, varför?
Har du några djur? Vad/vilka?
Nej, jag hade katt när jag bodde hemma. Tyvärr blev jag allergisk så kisse fick stanna kvar hos mina föräldrar när jag flyttade.
Hund, tror jag, fast jag är ingen direkt djurvän... (fast lamm är ju väldigt gott *drägel* ;)
Vilket djur har du alltid drömt om att få träffa/se i det vilda.
Giraffer, lejon och gärna några elefanter. Om jag får den möljligheten, så vill jag gärna åka på safari någon gång.
Vad för slags djur skulle du vara om du var ett djur, varför?
Katt - de verkar ha ett bra liv, äta, sova, bli ompysslade - allt på deras villkor ;)
Vilket djur är du mest rädd för, varför?
Har du några djur? Vad/vilka?
Nej, jag hade katt när jag bodde hemma. Tyvärr blev jag allergisk så kisse fick stanna kvar hos mina föräldrar när jag flyttade.
fredag, oktober 05, 2007
Att skapa fritt?
En sak har slagit mig på sistone, det är ganska vanligt med "det här ska/måste jag skapa den här veckan/månaden/året" i bloggar och på olika forum. Jag kan förstå vissa "måsten" t.ex. om man är med i ett designteam - men på det hela taget så är jag för det fria skapandet. Fritt inte bara i betydelsen att skapa vad man vill, utan också att skapa hur man vill, när man vill, om man vill - utan gränser, tvång eller måsten. Jag ser inget självändamål i att skapa visst mycket/många alster. För mig är skapandet (oavsett om jag scrappar, smyckespysslar, stickar eller något helt annat)något jag gärna gör utanför alla de "måsten" som faktiskt finns (jodå, äta bör man - åtminstone). Finns det inte tillräckligt mycket krav/saker som kräver engagemang utan att man ska känna att man måste skapaett visst antal sidor till sin BOM, barnens album, familjealbumet eller vad det nu kan vara?
Att sätta upp mål för att utmana sig själv, det är däremot en annan sak - det kan ju vara utvecklande på många sätt. Nåja, vad vet jag, jag är ju bara en myra med löjligt låg ambitionsnivå.
Att sätta upp mål för att utmana sig själv, det är däremot en annan sak - det kan ju vara utvecklande på många sätt. Nåja, vad vet jag, jag är ju bara en myra med löjligt låg ambitionsnivå.
torsdag, oktober 04, 2007
Teckensnittstips
...för er med CR (eller för er som helt enkelt gillar teckensnitt lika mycket som jag ;) och som gärna vill ha QK-teckensnitten. Min absoluta favoritsida för att hitta nya teckensnitt är Dafont, idag när jag surfade runt där (jaja, vi har alla olika hobbies, okej? =) så hittade jag ett teckensnitt som heter: Budmo Jiggler och är väääääldigt lik Spotlight . Nu väntar jag bara på ett teckensnitt som är lika likt Cosmopolitan!
tisdag, oktober 02, 2007
Morots-LO
Här är min morots-LO.
Den var riktigt rolig att göra - skoj att kombinera så många färger, det gör jag (alldeles för) sällan. De flesta papperen kommer från Cocoa Daisys) månadskit (juli - orange papper och augusti - bakgrundspapperet och det brun-turkosa i förgrunden samt de gröna bokstäverna. Det rosa papperet är av okänd härkomst, läs: gammalt). Knapparna har jag fått rak:ade till mig, och de svart scalloped-cirklarna har jag skurit ut med CR:en.
Ikväll har jag gjort min första 6x12 LO (den kan eventuellt vara 12x6 också - vilken sida ska man ha först?) - men den får ni inte se riktigt än (för den är också efter en skiss).
Sov gott!
Den var riktigt rolig att göra - skoj att kombinera så många färger, det gör jag (alldeles för) sällan. De flesta papperen kommer från Cocoa Daisys) månadskit (juli - orange papper och augusti - bakgrundspapperet och det brun-turkosa i förgrunden samt de gröna bokstäverna. Det rosa papperet är av okänd härkomst, läs: gammalt). Knapparna har jag fått rak:ade till mig, och de svart scalloped-cirklarna har jag skurit ut med CR:en.
Ikväll har jag gjort min första 6x12 LO (den kan eventuellt vara 12x6 också - vilken sida ska man ha först?) - men den får ni inte se riktigt än (för den är också efter en skiss).
Sov gott!
måndag, oktober 01, 2007
Iiiiiiiih!!!!
Min senaste LO är med på swe scrapbooks blogg idag! I det här inlägget kan man kika på den!
Så skoj - det är faktiskt första gången jag skickat in någonting till dem! *lycklig och ganska stolt*
Så skoj - det är faktiskt första gången jag skickat in någonting till dem! *lycklig och ganska stolt*
Tjejsnack v. 39 - Sommaren 2007
Vad minns du mest (förutom regnet) från sommaren 2007?
De bägge resorna vi gjort (en med vår orkester, Snösvänget) och en "bara" jag sambon.
Förutom trevligheterna minns jag ett par arbetsrelaterade irritationsmoment också, tyvärr :/
Har du haft en skön sommar? Motivera gärna!
Ja, den semester jag hade var som jag ville ha den. Varm, solig och kravlös.
Har du rest något, var? eller stannat på hemmaplan?
Japp *se ovan* - till Tyskland (Würzburg) och Bulgarien (Sunny Beach).
Är det viktigt för dig att ligga på stranden och få fin färg?
Nej, men fint väder gör (sommar)livet lite enklare och skönare. Jag ahr dock inget emot att ligga på stranden och sola, gärna i sällskap med en bra bok.
Vad är din favoritsyssla på sommaren?
Läsa böcker. (Vilket jag i och för sig gör året om). Överhuvudtaget så skiljer sig mitt sommarliv inte så mycket ifrån mitt liv under resten av året. Jag försöker göra saker jag gillar året runt, inte enbart om sommaren. Sedan varierar förstås aktiviteten - jag ägnar t.ex. lite tid åt att leka i snön på sommaren ;)
De bägge resorna vi gjort (en med vår orkester, Snösvänget) och en "bara" jag sambon.
Förutom trevligheterna minns jag ett par arbetsrelaterade irritationsmoment också, tyvärr :/
Har du haft en skön sommar? Motivera gärna!
Ja, den semester jag hade var som jag ville ha den. Varm, solig och kravlös.
Har du rest något, var? eller stannat på hemmaplan?
Japp *se ovan* - till Tyskland (Würzburg) och Bulgarien (Sunny Beach).
Är det viktigt för dig att ligga på stranden och få fin färg?
Nej, men fint väder gör (sommar)livet lite enklare och skönare. Jag ahr dock inget emot att ligga på stranden och sola, gärna i sällskap med en bra bok.
Vad är din favoritsyssla på sommaren?
Läsa böcker. (Vilket jag i och för sig gör året om). Överhuvudtaget så skiljer sig mitt sommarliv inte så mycket ifrån mitt liv under resten av året. Jag försöker göra saker jag gillar året runt, inte enbart om sommaren. Sedan varierar förstås aktiviteten - jag ägnar t.ex. lite tid åt att leka i snön på sommaren ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)